Hurricane

 .

Det är jag som är fröken Hurricane. 

Jag, i det här fallet, är Matilda Andersson, och jag är nitton år gammal. Har en medieutbildning med inriktning foto i bagaget och är än så länge arbetslös. Hemmahörande i Eskilstuna, staden där Kent bildades och staden vars stadshus brann ner, ni vet. Inte? Äsch, det gör inte så mycket. Snart har nog även jag lagt det bakom mig. 

Så vem är nu denna Hurricane?

Hurricane är liten, i alla fall på längden. Inte ens 160 centimeter över havet är hon. Inte för att det gör något, hon trivs med att se världen från detta perspektiv. Kanske är det därför hon även har en förkärlek till små och vackra ting, sådant man kanske inte lägger märke till innan man kommer tillräckligt nära, eller om man inte kollar tillräckligt noga. Det hade hon redan som ännu mindre, till dagisfröknarnas lycka och förtret. Ännu mindre Hurricane tog alltid längst tid på sig, ville alltid lukta på varje blomma och klappa varje nyckelpiga, på ett ungefär. Och så är det fortfarande. Misstänker att jag blivit influerad av en fantastisk mormor som dock inte finns med oss längre.

Förutom detta så brinner hon för djurrätt och vegetarianism, att laga mat är bland det bästa hon vet. Hon älskar också att pyssla med sina dreads och har funnit sitt livs kärlek, som dock bor 25 mil bort. Hurricane har faktiskt en liten ponny också, men den är utlånad till en annan familj för tillfället. Och det är väl ungefär vad den här bloggen handlar om. En salig blandning av tankar, åsikter, vardag och kärlekspladder. En ventil, ett andningshål. Och vem som helst är hjärtligt välkommen att hänga på. Här är alla vänner.


(Och vill ni fråga någonting, eller bara har en åsikt, så har ni en ruta lite längre ner att föra den vidare i. Var inte blyga!)