.

Nog är han finast alltid, och nu har vi faktiskt passerat ett och ett halvt år tillsammans. Det ni! Imorgon åker jag hem till Eskilstuna igen. Måste medge att det inte känns helt okej och att jag verkligen skulle kunna vänja mig med att ha honom i min närhet dygnet runt. Kär tjej var det ja, ingen tvekan om den saken.

Vill bara säga att jag är alldeles nöjd och sådär skönt oproduktiv (kan man ens säga så?) som man bara kan vara. Våra dagar kretsar mest av allt runt pokémon och att ligga i en hög (och äta mat, ni skulle bara veta hur bortskämd med god mat jag blir). Livet är bra, och jag är inte ett dugg avundsjuk på dem som börjar/börjat skolan nu i dagarna.

Åker till darling/the love of my life/mannen med mustasch nu (jaa filip.. mustasch), och har med mig hela garderoben. Skulle kunna tro att jag kompenserar för de senaste gångernas minimala packande..

Dreads. Mycket i mitt liv kretsar just runt dessa ting och därför tänkte jag knåpa ihop en lista på saker som, enligt mina egna erfarenheter, är bra vs. mindre bra med att bära omkring på dem.

ASBRA ELLER BARA BRA:

• du slipper dåliga hårdagar.
  
• du slipper platta, föna, kamma, spraya och fixa håret i en timma för att sen gå utanför dörren, inse att det är fuktigt i luften eller till och med regnar och att din kväll i och med detta är förstörd.
• folk pratar med dig, överallt och hela tiden. Alla har alltid någonting de undrar över, t.ex. om man fortfarande använder kobajs till att göra dreads, om du har weed, om man aldrig tvättar håret, om de får känna/lukta/smaka på det osv. En riktig isbrytare helt enkelt.
  
• du har alltid någonting att pyssla med. Har du virknålen med dig är det en perfekt sysselsättning medan man väntar på tåget, bussen, fikakompisen, att maten ska bli klar eller något helt annat. Har man mot förmodan ingen virknål med sig kan man alltid rulla, rulla och åter rulla. Man kan aldrig rulla dem för mycket.
• Ingen blir förvånad om du inte äter kött.
• Ingen blir heller förvånad om du råkar glömma att ta på dig bh:n en dag, eller om du helt sonika sparkar av dig skorna och bestämmer dig för att gå barfota istället. Allt är accepterat.
• du har alltid med dig en kudde, vilket innebär att du kan göra det bekvämt för dig själv oavsett var i världen du befinner dig.
• du kan gömma saker i dem, tex. dig själv (åtminstone ditt ansikte).
• du kan låtsas att du har mustasch. Det blir aldrig tråkigt!

.
MINDRE ASBRA ELLER BARA MINDRE BRA:

• det kan vara så att alla dagar är dåliga hårdagar.
• folk kan tro att du har kobajs i håret, att man aldrig tvättar sig osv. Dessa fördomar ger i sin tur folk rätten att se ner på dig, tydligen.
• folk (typ poliser, lärare och föräldrar) kan tro att du innehar dödsknark, eller att du åtminstone röker på. Gärna hela tiden.
• din mamma kan även tro att dina rökelser innehåller opium.
• droger blir överhuvudtaget ett väldigt aktuellt ämne, oavsett om du vill det eller inte. Till och med om du alltid varit oskyldig_chey91. Ingen skonas!
  
• du kan drömma mardrömmar om att onda saker händer dina dreads, tex. att de går av eller att någon försöker elda upp dem.
  
• du kan tappa bort saker i dem. Tex. virknålar, hårspännen och hårsnoddar.

.
Peace and love. Over and out. Det var allt för den här gången vänner!

.

Nattmusik och finmusik.
Fnissar åt bilder från emmaboda och
längtar efter att få vakna och gå upp och äta frukost.
(Vill sitta på tak också. Och pussas. Och kolla på stjärnorna.)

Sådär, nu är jag back on track igen och tänkte berätta om min ganska händelserika lördagkväll/natt. Det var som sagt Å-festen, Eskilstunas årliga festival som väcker den annars ganska gråa befolkningen till liv för att vallfärda mot centrum där allehanda festligheter äger rum. Karuseller, musik, alkohol, sockervadd, diverse olika stånd med diverse konstiga och mindre konstiga grejer är bara ett litet urval. Här förenas dessutom flera generationer i buskarna för att tömma sig på kroppsvätskor, allt från fjortonåringar som har sin första fylla till folk i övre meddelåldern som verkar vilja återuppleva den. Ja, som ni förstår blomstrar vår stad under denna helg, och jag hade det inte mindre trevligt jag (även om jag bara intog kaffe). Aleeks och jag startade kvällen i Djurens Rätt's tält, där vi passade på att plocka på oss en mängd informationsblad och äntligen bli djurfaddrar. Fick en kokbok för "besväret" och jag blev alldeles till mig. Kokböcker är för mig vad skor är för mina vänner, typ det bästa som finns med andra ord. Nu ska jag bara betala in tjugofem kronor i månaden och stödjer i och med detta arbetet för djurs välmående. En peng väl värd att avvara. Sedan fortsatte vi för att möta upp vårt sällskap, bland annat en lagom berusad Milla. Hon var söt och peppad som alltid och övertalade mig och Aleeks att åka karusell med henne. En halvtimma senare och trettio kronor fattigare vinglade vi glada i hågen iväg för att lyssna på vad jag kom dit för, Kalle Baah. Och fint var det, så fint att det kändes i hjärtat och ända ut i tårna. Så fint att det var omöjligt att sitta still, vilket föga förvånande resulterade i en timmas konstant dansande på trottoaren. Efter en stund fick vi till och med sällskap av ett gäng, lika glada, män från texas(?) som loved my rasta. HAH. Alltså måste de vara godkända, om man bland annat får komplimanger av en svart kille som haft dreads ner till midjan! De uppskattade i alla fall vårat sällskap så mycket att de var tvungna att föreviga oss med sin kamera. Kan dock tänka mig att bilderna blev föga smickrande, men vad gör det om hundra år? Min kväll var i vilket fall som helst toppen, puss på alla er som bidrog.

Igår var fantastiskt, men det tänker jag ta senare. Typ imorgon när orken finns. Den här kvällen ägnar jag åt att tänka tillbaka på tider då det var höst, håkan och fuskchampagne som gällde. Sena sommarnattstimmar under en stjärnklar himmel och dans i vardagsrum. Vänskapsrelationer som gick fel eller inte gick alls. Och det är inte bara en, utan kanske två eller till och med tre (beroende på hur man räknar). Otroligt fint, lite tragiskt och oerhört vemodigt. Precis sådär som livet är ibland.

Skottland var obeskrivligt vackert, vänstertrafiken hemsk (hade verkligen dödsångest), maten köttig och fet, kaffet svagt, tjejerna söta, folket trevligt och det var helt klart en resa värd att göra om. Nu är det dock skönt att vara hemma, även om eskilstuna känns oerhört instängt. Flyr härifrån (för ett tag i alla fall) så snart som möjligt. Nu ska jag äta B&J's, dricka kaffe och antagligen ta mig ner till stan lite senare.

Sådärja, det blev dreads i luggen också. Vet inte riktigt vad jag ska tycka egentligen, men skönt är det. Tänkte mest tala om att vi åker till skottland imorgon. Jag + familjen = jag kommer antagligen att tillbringa mesta tiden tillsammans med min kamera. Nähmen, det är ganska fint ändå. Är hemma igen på fredag. (saknar darling hur mycket som helst, lite jobbigt kommer det att bli.) Ha det bra och håll tummarna för att jag kommer fram och tillbaka utan missöden, tack!

Är lite inne på att göra dreads av luggen med, måste ju nästan göra något åt den i vilket fall som helst så. Funderar även på att färga håret så att jag blir av med min ganska råttfärgade och inte så snygga utväxt. Önskar ibland att jag vore blond, eller att jag åtminstone skulle passa som blondin då naturligt blonda dreads är sjukt nice. Att bleka och greja är dock inget jag vågar ge mig in på då de redan är ganska sköra. Men ah, lite ny färg vore kanske inte helt fel ändå.

Sista dagen på jobbet är nu avklarad, lite trist men ganska skönt. Kan dock hända att jag blir inkallad fler gånger under året om jag har tur. Tills vidare får jag väl bara sitta och vänta på att pengarna rullar in, typ. Ska för övrigt festa nykter ikväll. Lovade mig själv att jag ska vara utan alkohol ett tag nu (i alla fall i mer än en vecka..) efter emmaboda, för min kropps skull. Hehehihu, kul. FÖRRESTEN så kommer kalle baah till å-festen här i eskilstuna nästa helg, men allt annat är typ skit och festivalbiljetterna jättedyra. Det suger ju.

Vet att jag sa att jag skulle vänta med bild tills den läkt, men där sitter den, alldeles öm och fin. Kan tillägga att han är helt fantastisk i verkligheten med alla små och fina detaljer. Färgen blir dessutom bara bättre. Och nej, det finns egentligen ingen fancy historia bakom, ledsen om jag gör någon besviken. Jag vill helt enkelt pryda min kropp med sådant som jag själv tycker är vackert, står mig nära och som får mig att må bra. Sådant som är jag och som jag på ett eller annat sätt kan relatera till (tror inte ens att någon av mina närmaste frågat varför jag valde just det motivet, det är nog inte särskilt oväntat för de som känner mig). Om sen övrigt folk förstår eller inte är helt oväsentligt, det är inte det som betyder. Och tanken är i alla fall att alla de sakerna tillsammans, så småningom, ska bilda ett konstverk. Början är bra, mer än bra till och med.

Idag har jag:

• Skrattat så mycket att jag lär ha träningsvärk i magen imorgon, med rätt sällskap är det till och med roligt att städa toaletter.
• Tatuerat mig och är så fruktansvärt nöjd, vill bara ha mer.. och mer.. och mer. Bild och sånt kommer när den är läkt!
  
• Även träffat Aleeks som gjorde mig lite sällskap, finfint.
  
• Gjort egen müsli efter det här receptet, fantastiskt gott.
• Ätit pastasallad. Vilket jag även gjorde igår.. och förra veckan.. osv. Finns ingen bättre lunchmat.
  
• Storhandlat på coop. Alldeles själv. Älskar det och kan gå hur länge som helst. Lite småknasigt.

(Dessutom kan man väl säga att semestern för min kära lilla blogg officiellt är över, i alla fall för ett tag. Hoppas att ni hängt kvar, ni tappra och trofasta människor som på ett sätt håller den vid liv. Puss!)

Emmaboda, åh emmaboda.. Vet inte ens vart jag ska börja, är fortfarande helt lyrisk! Allting bara klaffade och jag mådde så oförskämt fint under hela vistelsen. Egentligen är det lika bra att jag fattar mig skapligt kort, då ord omöjligen räcker för att beskriva känslan jag har i magen. Men vi har bland annat dansat oss genomsvettiga till digitalism, peppat till hoffmaestro, drömt oss bort tillsammans med deportees och nästan nuddat himlen med kalle baah. Jag har till och med gått på bajamajorna utan att må dåligt (bara man lär sig vilka man ska undvika så är det lugnt), inte tagit en ordentlig dusch på fyra dagar och ändå fått höra att jag luktat gott, träffat oerhört fina människor och njutit av gemenskapen i camp dass/dans. Dessutom höll vårat uråldriga tält mot både kyla och regn så bra att det fick följa med hem igen, och är hädanefter ett givet festivaltält. Mest av allt har jag nog ändå farit omkring som en studsande boll med trassligt hår och för stora kläder, och såklart klängt på min älskade och alldeles fantastiska pojkvän. Utan honom hade det aldrig blivit detsamma, om det ens hade blivit av. Inget annat än emmaboda, helt klart.