Nu ska jag vara duktig och göra mig själv en tjänst. Det är slut på daltandet, en gång för alla.

Vill ha sådär varma sommarnätter. Så varma att man kan sitta ute till småtimmarna utan att frysa. När man blir galet myggbiten och svär långa ramsor över alla elaka flygfän. Nakenbad när det äntligen blivit tillräckligt mörkt för att man ska låta bli att skämmas. Halvkass musik som ändå lyckas bli mysig när den kommer från en knastrig högtalare. Stickigt gräs mot brunbränd hud. Ett oräkneligt antal fräknar. En envis sol och hetta som får huvudet att vilja gå i bitar. Lycka, dans och kärlek. Sommar.

Så mycket som jag skrattat den här veckan har jag inte skrattat på hur länge som helst. Galet alltså. Även om både plattången och sängen strök med så var det värt. Känns som att det var precis det här jag behövde, nästan en hel vecka tillsammans med killen. Helt otrolig är vad han är och det finns ingen annan som jag älskar på samma sätt, ingen i hela världen. Åtta månader dessutom. Jag är hemma nu.

Jag är så oerhört lycklig över att jag har er, fantastiska människor. Ni är inte särskilt många, men ni är desto viktigare. Kvalitet framför kvantitet, som man brukar säga. Det är ni som gör att jag klarar mig genom dagar som annars vore riktigt tunga. Tack ska ni ha, flickor och pojkar. Ni är värda mer än guld.

Lite mer pepp än plugg just nu. Men jag antar att det är okej. Självförtoendeboost. Dansar omkring halvnaken och njuter av att vikten går åt rätt håll. Tack! Laddad tjej, hiho.

Jag saknar min häst. Inte just ridningen, men arbetet från marken och allt runt omkring. Stallet klarar jag mig borta från bättre än vad jag hade vågat hoppats på. Men just den där känslan, när ett så stolt och självständigt djur som en häst på 400 kilo väljer att släppa allt och förlita sig helt och hållet på dig. Att se den följa minsta vink, när minsta lilla rörelse registreras och har en betydelse. Hur man faktiskt kan mötas och förenas, två så olika individer. Och hur en liten människa på 158 cm kan få en alldeles fri häst att följa henne. Att leka lika ystert som en fölunge och i sin fulla längd dansa runt på bakbenen för att man bett om det. När man har tagit sig dit, då är känslan oslagbar. Det är det jag saknar, det vi faktiskt hade.

• Fredag: Filip 
• Lördag: Überpartey
• Söndag: Oskarshamn
• Måndag: Oskarshamn
• Tisdag: Oskarshamn
• Onsdag: Oskarshamn
• Torsdag: Hemfärd
• Fredag: En jävla fest
• Lördag: Partey?
• Söndag: Deckad tjej

Ganska så värt lov alltså, eheh.

Börjar bli trött på att leta efter mig själv nu. Känner hur det börjar krypa i fingrarna, en längtan efter förändring, igen. Allt detta hattande fram och tillbaka, det är inte första gången liksom. Känner mig lite som min egen sommarkatt. Det var lättare förut, kanske ska bli svart och svår? Hjärtat, hjärtat, hjärtat. Det är väl det som gäller egentligen. Jag är bara så dålig på att lyssna.

Äckliga jävla värld, dö. Såg ut som en fisk i morse. Lustigt.

Vafan kvinna, stanna inte uppe såhär sent på kvällarna om du ändå inte kan hantera det. Du känner dig själv, allt för väl. Åh snälla krisiga huvud, krampande mage, blöta ögon, försvinn bara! Jag vill inte vara med längre. Lite "stoppa jorden, jag vill hoppa av!" känsla. Du som alltid är så optimistisk, vart har det tagit vägen nu? Don't worry, be happy. Var det inte det vi sa, idiot? Sluta vara rädd. Du kommer ändå inte svälta ihjäl, kräkas eller bryta alla ben i kroppen. Prettoäckel. Var självständig, visa lite stake. Vem är jag? Måste andas. Så skör. Går sönder. Aktamigjagfårpanik. Vart är du?

Det var fint igår, förfest på mitt lilla prinsessrum. Men det funkade ju bra? Inser att det bara är jag som har spillt, duktiga tjejen. Smultronvin lite här och var. Äschdå. Idag mår jag förjävla bra alltså!

Jag vet inte vad det är som är fel med mig, men det värsta är att jag tappat matlusten helt och hållet. Trodde aldrig att det skulle hända mig, haha. Frukosten funkar något så när fortfarande, annars är det bara mackor och pasta som går ner. Inte braaa. För övrigt målade jag just tre naglar och sen ångrade jag mig. Märkte att vi inte hade något att ta bort det med hemma så nu är det jättefint, verkligen. Om några timmar kommer det folk och sen blir det Raw, som vanligt. Jag har en bra känsla i magen och längtar efter mina brudar. 

Och som vanligt får han mig på bra humör, får mig att fnissa som den lilla flicka jag faktiskt är. Spelar ingen roll hur trasig jag än är, han lappar ihop mig varje gång. Min pojkvän är bästa medicinen, helt klart.

Jag går sönder.

Idag har jag druckit kaffe, bollat tankar och sett saker jag inte tidigare lagt märke till, förstått saker jag inte varit kapabel till förut. Det behövdes. Att sitta ner och prata utan att vara bunden av någon tid. Tack, verkligen.

Egentligen ville jag bara skryta lite, men vad är grejen liksom? Random. Jag har faktiskt inte taggat mig själv, promise. Annars rör jag mig inte gärna från sängen just nu, om det inte är för att gå på toa. Min kropp är inte glad idag, men det är väl inte hela världen antar jag. Märkte ni hur många inte det blev nu? Inte okej.

Skrev prov med en bra känsla i magen idag. Det var välbehövt. Känner mig som en ganska duktig tjej ibland faktiskt.

Just nu är jag sjukt peppad på nästa tatuering, och nästa efter det och nästa efter det osv osv. Det bara ploppar upp idéer i skallen. Bra idéer dessutom. Gillart.

Är tjurig och vill ha min pojkvän. Har ju fått en dörr till mitt rum och allt. En dörr som går att stänga till och med. Helt otroligt, har bara väntat i tio år liksom.

Update 00:34
Alltså seriöst Filip, det är inte kul utan dej!
Åh, avlider lite.

Jag är nog ganska tankspridd för tillfället. Går runt och gör konstiga ljud tills mamma tror att jag är sinnesrubbad och gnäller lite på mig. Skulle nyss stänga fönstret i mitt rum, gick två meter innan jag glömde vad jag skulle göra. La mig på mattan istället, kändes bra. Nu sitter jag vid datorn igen och känner att det blåser kallt, ahaaa fönstret. Bra Matilda! Snart kommer dom och sätter dit min dörr och jag har funnit det fina med Sigur Rós, lyckan är fullkomlig.

Håller på och tovar mitt hår, får väl se hur resultatet blir. Just nu liknar jag mest ett vandrande fågelbo och ser dessutom ut att ha blivit sisådär två år yngre. Yaya, helt okej iallafall. För övrigt så kommer Joshua Radin till Debaser, Stockholm nästa tisdag. Jag lär inte vara där, helvetes jävla skit.

Nu ska jag krypa ner i min säng som fortfarande doftar pojkvän. Saknar honom så fruktansvärt mycket. Världens finaste, puss.

Det måste vara något fel på mig, för det enda jag gör är att sova. För det första så sover jag sjukt bra på nätterna, är skapligt pigg när jag vaknar. Går till första lektionen, håller mig vaken ett tag, somnar. Andra lektionen, håller mig vaken ett tag, somnar. Lunch, vill bara sova. Klarar mig igenom sista lektionen, går hem, sover. Vaknar och fördriver tiden ett tag innan jag somnar igen. Till saken hör att jag aldrig kunnat sova på dagen förut. Eehrm?

Det är jobbigt ikväll. Egentligen inte bara ikväll utan hela dagen. Ensamt och kyligt. Antar att det är smällar man får ta när man mått tokbra alldeles för länge. Eller om man inte skruvat på elementet i tid. Eller tar egna initiativ här i livet. Om man står på egna ben. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Galen ångest.

Jag hatar snygga människor, gå och gräv ner er! Borde plugga men ägnar lite tid åt att vara bitter istället. Känns definitivt mer givande, bleh.

Ikväll lyssnar jag på Kent och lägger pussel med känslorna. 

Och jag som oroade mig för att bli bortglömd, jag kan sluta nu. Av en hel flock med hästar var det bara en som direkt lyfte huvudet från marken när jag visslade, en som kom fram med spetsade ögon så fort hon hade konstaterat att det faktiskt var jag. Min ponny. Min fina, svarta och ruffsiga lilla ponny. Nu var det ändå nästan en månad sedan vi hälsade på. I hjärtat är hon föralltid min.

Jag saknar honom redan, så att det värker i hjärtat. Min trötta, fina, bakfulla kille med rivsår på bröstet och skadad fot. Igår var iallafall övervägande bra, mina vänner är sjukt bra. Idag är jag seg.

Det var jobbigt idag. Jobbigt att se det halvtomma skåpet, jobbigt att se någon annan i din box. Din box, din plats, mitt hjärta. Oftast går det bra, men så kommer det ifatt och slår till så hårt att man tappar andan. Vi ses på söndag.

Idag är det som att både kroppen och hjärnan åker bergochdalbana, upp och ner, fram och tillbaka. Fjärilar i magen, tokpepp och lite halvgalet. Spetsar man det sen med en gnutta huvudvärk, ångest och en extrem trötthet så får man ett ganska bra hum om hur min dag har varit. Nu ska jag ut och rida Philiphesten och så ser jag fram emot helgen. Grymt mycket, hiho.