MIN KÄRLEK KOMMER PÅ FREDAG. Det är bättre än både födelsedag och julafton tillsammans! Här snackar vi lycklig tjej alltså, hihiho.

Just nu har jag fint sällskap av en dobervalp, en valp som för övrigt fyller ett på tisdag. Hans mamma slutade precis så hon kommer snart och hämtar honom. Under tiden ligger han här bredvid och härjar i min soffa. Ikväll är det utgång som gäller igen, ska fira Sebastian som blir 18. Fint!

Nu får jag smaka på konsekvenserna av alltför aktiv passiv rökning. Det är inte bra. Borde inte, får inte, ska inte. Alldeles för mycket pengar som går till spillo. Usch och fy och blä.

Favoriterna gick vidare i Idol. Knep båda platserna ganska oväntat, men det känns ack så härligt. Fina killar det där. Enda anledningen till att jag följer programmet dessutom.

Fastnade på kort med Aleeks mobilkamera för sisådär ett halvår sedan. Det var mediegala om jag inte minns helt fel, vilket jag dock är ganska säker på att jag inte gör. Ännu ett tillfälle där jag misstänker att folk endast hyste moderskänslor för mig. Men det kan vi ta en annan gång.
Hoho, hur gammal var du sa du?

Tack så mycket för att du förstörde min kväll. Tack för att jag nu får somna hungrig och med ångest. Precis vad jag behövde. Fint. Ja, jag är överkänslig men ibland hatar jag mig själv.

Edit: Jag har egentligen världens bästa mamma. Det blev mannagrynsgröt.

Sju månader och jag har aldrig varit lyckligare. Puss.

Klockren kväll, åh. Jag är så sjukt nöjd. Lagom onykter tjej med rejält onyktra vänner, kan inte bli så mycket bättre. Raw var värt och vi har dansat galet mycket, virvlat runt både på scen och på dansgolvet. Nu är mina stackars fötter alldeles slut och huvudet dunkar, men vad gör väl det? Det blir duschen en snabbis för att sen krypa ner i sängen. Vi ska inte tala om hur morgondagen lär bli, men just nu mår jag oförskämt bra i själen. Tack allihopa, ni är guld värda!

Idag har Aleeks och jag ägnat oss åt panikshopping. Skor till kvällen stod på agendan, vilket löste sig till slut. Nu är det det förfest hos Moa som gäller, sen bär det av till Raw med fint folk. Peppade tjejer, jadå! Kan inte bli mycket annat än grymt med oss i farten, hiho.

Snyftiga tjejen skulle ha gått och lagt sig för länge sedan. Nu kommer hon sig inte för. Blir istället sittandes framför datorn med världens finaste Håkan i lurarna, han som sätter ord på känslor som är för stora för att yttra själv. Spröda toner som letar sig fram genom den kyliga natten. Saknar min andra hälft, sådär så att det gör ont. Ont på ett fint sätt. Kärlek är fint, vad Håkan än säger.

Vet inte om jag vågar visa mig ute i helgen med tanke på hur många som redan varit framme och pillat på mitt hår. Rött var tydligen en mer uppseendeväckande färg än jag trodde, hiho. 

Mamma tänker tydligen ta med mig till västerås för att kolla upp en tatuerare som ska vara duktig. Inte mig emot alltså, tycker att det är ganska roligt att hon engagerar sig när det gäller det. Så jag tänkte försöka få iväg päronen så snart som möjligt för att få en tid det här året i alla fall. Om det nu visar sig vara intressant, vill säga. Yay.

Färgade för övrigt håret, typ igår. Vet inte hur mycket det syns på min högkvalitativa cambild, men det är rött i vilket fall som helst. Får se om jag lägger i svart också eller behåller det som det är. Nöjd tjej.

Just nu sitter jag uppkrupen i min säng och stör mig på att väggen jag lutar mig mot vibrerar. Min kvinnomage gör ont och jag ägnar dagen åt självömkan. Vetekudden skulle nog kunna vara min bästa vän, hiho. Mamma konstaterade precis att hon börjar acceptera det faktum att jag flyttar relativt snart. Bra mami! Givande dag? Inte direkt.

Du är den sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Om du bara visste hur mycket jag älskar dig, och hur mycket jag saknar dig. Obeskrivligt är vad det är. Du är den som får mig att orka, mitt syre, mitt allt. Puss.

Jag har äntligen kommit på vad jag ska fota till min utställning. Det tackar vi en tråkig fotolektion, youtube och Regina Spektor för, tack tack! Det ska i vilket fall som helst bli lite udda bilder, foto kombinerat med illustrationer för hand. Hur slutprodukten kommer att se ut har jag inte riktigt bestämt än, men just nu sprutar det idéer ur min kreativa del av hjärnan. Känns fint, speciellt när jag idag misslyckades med det allra första provet för den här terminen. Men men, fram med valpögonen så kör vi igen!

Jag pluggar och det går verkligen inte bra. Måste vara sämst på det här. Blir frustrerad bara jag öppnar böckerna. Till i morgonbitti ska jag ha lärt mig det mesta som hör judendomen till. Lycka till med det säger jag bara. Önskar att Filip vore här så att man kunde få ha det lite roligt åtminstone.

Ville bara säga att jag hatar mitt hår. Har klipptid idag, tack och lov för det. Skulle inte banga på att helt sonika raka av allt, så uppretad är jag just nu. Och när jag ändå håller på kan jag flika in med att jag inte vill till skolan. Bleh.

Jag är hemma från världens bästa kille nu. Det regnar. Det brukar göra det när jag kommer hem igen. Konstigt nog är det alltid fint väder neråt i Sverige. Iallafall de gångerna jag varit där. Vi kan alltså konstatera att Eskilstuna är ovärt. Men ja, jag har haft det fantastiskt. Saker och ting har en tendens att vara det när Filip är involverad. Hörde någonstans att man inte har börjat leva förrän man hittat något att dö för. Så det är alltså såhär det känns att leva?

Hur sjutton kan man tappa bort så mycket i ett inte alltför stort hus?! Fattar inte grejen. Fruktansvärt irriterad blir jag iallafall. Hemma hos oss är det bara mamma som har koll. Frågar jag henne så brukar alltid grejerna dyka upp snarast. Hon sover nu. Jag är upprörd.

Jag har sjukt tråkigt. Sitter på fotot och har egentligen jättemycket att göra men jag kommer mig inte för. Den här dagen är ganska värdelös. Tre timmars lunch, en lektion, en timma hål och sen spexfoto. Plus att vi har vanliga skolfotot nu klockan elva. Känner inte att jag orkar riktigt. Vill sova. Jag ska nog gå på stan och bränna lite pengar. Inte bra, egentligen. I morgon är det iallafall fredag, som jag längtar.

Gaddad, öm och svullen tjej. Frågan är vad jag gör nästa gång?

Nu pirrar det i magen alltså. Fint är det, förväntansfull tjej med en smått bekymrad mamma. Hon frågar ideligen hur detta ska sluta, och det vet jag inte riktigt själv. Jag slutar när jag är nöjd, helt enkelt. För övrigt så blir håret rött så fort jag har möjlighet att färga, mhm.

Jag funderar på att bli riktigt jävla redhead. Rödare än det var förra gången åtminstone. Fast jag vet inte, brukar hinna ändra mig många gånger på ett dygn. Frågar jag dessutom Filip får jag inget vettigt svar, han skulle tydligen inte ens skämmas om jag så valde att bli helt rosa i huvudet, om jag nu ska tro på det, eheheh. Men ja, jag vet inte?!?

Alltså jag är så arg. Fruktansvärt arg på min mage som är svullen och gör ont. Grejen är att jag älskar glass, det gör inte min mage. Eller ja, den tycker inte om laktos. Men alltså, jag skiter i.

Nog var de duktiga alltid, och jag är sådär lagom trött vill jag lova. Har varit uppe sen fem i morse, hoho. För övrigt så har jag en del fint att se fram emot de kommande veckorna. Bland annat så tatuerar jag mig på onsdag, åker till Filip på fredag och klipper mig på måndag. Ska se till att få med bästavän till huvudstaden också. Ganska värt alltså.

Nu är det nära alltså. Blir till att krypa ner i sängen snart och upp i ottan i morgon. Packa köttbullar och vattenskål, bre några mackor och sen möta upp en säkerligen ganska nervös tjej. Jag är hundra på att det kommer att gå bra, och hur eller hur ska vi ha det bäst. För det är ju vad vi är, bäst.

Inatt är jag sådär härligt sprudlande glad. Sådär pirrig och mysig i kroppen, så att man bara vill skutta omkring och tjuta av lycka. Jag vet inte varför och känner inte att jag behöver ta reda på det heller. Helt okej nöjd med tillvaron som den är alltså. Ihi, tokig tjej!

Jag hade en hel del bra att skriva idag, men så tappade jag orden.

Min snälla far har fixat gitarren nu, med nya strängar och allt. Det innebär att jag har ännu en sak att pyssla med om jag råkar ha tråkigt om kvällarna. Det var väl sisådär 7-8 år sedan jag faktiskt kunde spela? Men med två helt okej musikaliska familjemedlemmar borde det inte vara sådär jätteproblematiskt att ta upp det igen. Kan man inte sjunga får man väl göra annat helt enkelt, hihiho.

Och den här lillkillen ska ställas för första gången på söndag. Jag vet några som kommer att få en hektiskt helg, hiho. Överenergiska valpen liksom. Men oavsett hur det går så är han ju den finaste för oss, eller hur var det nu?

Jag sitter i fotosalen och har en mindre givande lektion. Det är så kallt här att jag mest känner för att krypa ner under täcket. Typ kolla på film. Dessutom känns det som att jag har smittat alla, för nu är alla andra sjuka när jag börjar bli frisk, hihiho. Det enda bra med idag är att jag ska luncha med bästavän och valpen. Det gillar vi.

Imorgon ska jag tillbaka till skolan igen, vi kan väl låtsas som att jag är frisk nu. Det känns ganska bra iallafall. Och nu ska jag ta tag i saker och ting, ta tag i mig själv. Det är faktiskt bara ett år kvar, ett ynka år. Jag klarar det, speciellt som jag hur mycket fritid som helst nu. Det behövs en förändring, och tar jag inte tag i det nu så kommer det bara att rulla stadigt utför. Det är aldrig bra. Ska börja med att införskaffa block och penna. Imorgon.

Det finns bra dagar, dagar då jag kan se mig själv i spegeln och faktiskt vara nöjd. Tillfällen då jag faktiskt inte känner att jag måste gå ner sisådär tio kilo för att se någorlunda okej ut. Då jag faktiskt kan uppskatta det där mjuka och runda. De dagarna är visserligen ganska lätträknade men de är nog så välkomna.

Snyggbild, jatack. Men det jag ville visa är att min läpp har blivit smått deformerad av medusan. Värsta gropen och så putar den konstigt, ganska lustigt faktiskt. Och ja, min förkylningsnäsa är vackert röd och min stackars septum är öm för första gången. Awesome.

Min mentor skickade hem mig idag och tyckte att jag skulle se till att bli frisk på riktigt. Jag är inte välkommen tillbaka förens på tidigast Onsdag. Så nu ska jag åter ägna mig åt att öva på mina skillz som nörd och efter det ska jag läsa ut Processen. Känns jättekul att läsa Kafka när man är sjuk, men vad gör man? Blir frisk kanske. 

Bästavän är magsjuk, så idag har jag varit hygglig och ställt upp med att rasta valpen. Så jag och Herr Dobermann har varit ute och promenerat och haft det mysigt. Även om mina händer svider en del, någon har ju blivit ganska stor och stark. Att man sen är världens gladaste hund kan ju inte hjälpas, så då är det bara att klamra sig fast i kopplet bäst man kan, hiho.

Jag har krupit upp i mitt fönster som står vidöppet tillsammans med datorn. Nattluft plus fin musik känns riktigt härligt just nu. Verkar även diverse nattfly tycka, men delad glädje är dubbel glädje har jag hört? Jag har i vilket fall som helst inte gjort något annat än att spela supernintendo. Visserligen var det Mario som gällde igår, idag var det Donkey Kong. Lyckades till på köpet få hela familjen engagerad. Eller ja, mamma och bror. Tv-spel är lite av en passion i det här huset, hiho. Förövrigt tänkte jag bli frisk snart.

Världens finaste nattmusik, utan tvekan. Han måste vara min absoluta favorit, alla kategorier. Man blir förälskad på nytt varje gång. 

Just nu är jag ensammast i Sverige, iallafall känns det så. Jag saknar min ponny, jag saknar min pojkvän och jag saknar bästavän. Och efter att ha suttit inne en hel dag och verkligen inte gjort något vettigt alls så känner jag mig nästintill helt tom. Allt som står mig nära är så långt bort. 

Jag äter nudlar till frukost och sen ska jag fortsätta spela Supernintendo och bara ha det gott. Mina grejer från Barbarella kom förresten idag så nu är det bara pojkvännen som fattas för att det ska vara perfekt. Väntar på att förkylningen ska ge sig så att jag kan fortsätta töja. Efter lite om och men så blir det 14 mm på båda öronen, yay.

En sak förstår jag inte riktigt, och det är hur flertalet random människor på diverse random communities kan säga saker i stil med "Du verkar ha en så fantastisk personlighet!" och liknande, det första de gör. Say what?! Vad är det som får dig att tro det? Vad grundar du det på överhuvudtaget? Jag har trots allt inte skrivit ett halvt A4 om hur speciell jag är och hur mycket jag tycker om katter och att jag egentligen borde vara vegetarian. De verkar ändå kunna lista ut det själva, fint.

Alldeles mörbultad i hela kroppen är jag och huvudet väger minst ett ton. Tänk att snor kan vara så tungt. Jag är hemma på lunch och det är tveksamt om jag ens orkar ta mig tillbaka till skolan. Det är så himla dumt, för antingen orkar jag en förmiddag eller en eftermiddag, en hel dag blir för mycket för min kropp. Jag vill inte ens tänka på hur många frånvarotimmar jag kan ha på mitt konto efter den har veckan. Och nu tar inte ens nässprayen längre = död liten tjej. Jag hatar att vara snorig, jag hatar att vara förkyld överhuvudtaget. Egentligen borde jag inte ens vara i skolan eftersom att jag inte har tagit något blodprov. Känner vi oss dåliga ska vi helst stanna hemma inom stängda dörrar. Skulle ju kunna vara den där hypade influensan där 1 på 2000 förväntas dö om vi inte vaccinerar oss, katastrof! Det vore ju synd om det drabbade Eskil, liksom. Nu ska jag gå och leta upp mer Ipren, mina är slut för längesen.

Idag var jag och hälsade på lilla ponnyskrutten som inte hade glömt mig, hon var till och med glad att se mig. Hon som annars brukar tjura när jag varit borta. Men nog har hon saknat mig lite, det gjorde hon klart å det bestämdaste, som alltid när det gäller henne. Och visst gör det lite ont, men det känns ändå väldigt väldigt bra.

Det är helmysigt ute, kvällssol och 22 grader varmt. Önskar verkligen att jag hade orken att gå en sväng. Det mest ansträngande jag kan åstadkomma just nu är att ligga i sängen och dregla ner kudden, inte sådär väldigt givande. Skulle inte förvåna mig om jag missar sista värmen tack vare min krassliga kropp. Det kommer säkert att bli till kall och blöt höst i en handvändning, lagom till att jag kan börja leva igen. Vore fint, eller inte.

Update: Jag gick, dog. Tog en dusch och återuppstod. Men det var värt.