Det märks att det börjar bli höst nu, inte bara genom att det blir mörkt mycket fortare på kvällarna och att termometern visar nästintill ensiffriga tal på displayen. Nej, man ser folk överallt. På nästan varje gård i vårt lilla område sitter man ute, barnfamiljer tar upp gatorna där de cyklar eller åker inlines, pensionärerna promenerar på och överallt luktar det grillat. Nog för att det brukar vara ett säkert sommartecken, men nu känns det mer som en hysteri. Det var inte ens såhär mycket folk ute när sommaren var som finast. Precis som att det finns ett behov av att ta tillvara på den sista värmen som sakta men säkert försvinner ifrån oss. Och för första gången känner jag likadant själv.