Inatt var du hos mig igen, du med dina glittrande ögon. För ett ögonblick kunde jag nästan känna din värme, höra dina jämna andetag. I drömmen var du inte tjugofem mil bort, i en helt annan stad, i en helt annan säng. Du kramade mitt hjärta sådär ömt som bara du kan. Sen blev jag förstörd när jag insåg att det inte var på riktigt, att jag inte kunde sträcka ut handen och röra vid dig. Att jag inte bara kunde kura ihop mig intill dig, återfinna lugnet i din trygga famn. Nu är jag mer ensam än vanligt och min kropp vill inte sluta skaka.