Nu har jag varit hemma i ungefär två och en halv timme och jag håller på att sakna ihjäl mig. Vem ska nu förmå mig att se klart på en hel film? Vem ska jag nu äta alla möjliga sorters pasta med? Och framför allt, vems bröst ska jag nu somna på och vem ska hålla om mig hela natten när jag krisar? En redig förkylning fick jag med mig hem iallafall, i vanlig ordning, hiho. Så om ni inte hör något från mig så ligger jag säkert i en respirator på Karolinska med konstgjord lunga och grejer. Men helgen var iallafall helt fantastisk, och jag skulle gladeligen missa alla bra band och gratisfestivaler i världen för att få ha det så igen. Jag har utan tvekan den finaste mannen i världen, hur tur får man egentligen ha?