Börjar bli trött på att leta efter mig själv nu. Känner hur det börjar krypa i fingrarna, en längtan efter förändring, igen. Allt detta hattande fram och tillbaka, det är inte första gången liksom. Känner mig lite som min egen sommarkatt. Det var lättare förut, kanske ska bli svart och svår? Hjärtat, hjärtat, hjärtat. Det är väl det som gäller egentligen. Jag är bara så dålig på att lyssna.