Och jag som oroade mig för att bli bortglömd, jag kan sluta nu. Av en hel flock med hästar var det bara en som direkt lyfte huvudet från marken när jag visslade, en som kom fram med spetsade ögon så fort hon hade konstaterat att det faktiskt var jag. Min ponny. Min fina, svarta och ruffsiga lilla ponny. Nu var det ändå nästan en månad sedan vi hälsade på. I hjärtat är hon föralltid min.