torsdag, oktober 29
Så mycket som jag skrattat den här veckan har jag inte skrattat på hur länge som helst. Galet alltså. Även om både plattången och sängen strök med så var det värt. Känns som att det var precis det här jag behövde, nästan en hel vecka tillsammans med killen. Helt otrolig är vad han är och det finns ingen annan som jag älskar på samma sätt, ingen i hela världen. Åtta månader dessutom. Jag är hemma nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar