måndag, oktober 19

Vafan kvinna, stanna inte uppe såhär sent på kvällarna om du ändå inte kan hantera det. Du känner dig själv, allt för väl. Åh snälla krisiga huvud, krampande mage, blöta ögon, försvinn bara! Jag vill inte vara med längre. Lite "stoppa jorden, jag vill hoppa av!" känsla. Du som alltid är så optimistisk, vart har det tagit vägen nu? Don't worry, be happy. Var det inte det vi sa, idiot? Sluta vara rädd. Du kommer ändå inte svälta ihjäl, kräkas eller bryta alla ben i kroppen. Prettoäckel. Var självständig, visa lite stake. Vem är jag? Måste andas. Så skör. Går sönder. Aktamigjagfårpanik. Vart är du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar