Ta aldrig någon för given, oavsett om det är din pappa, den stora kärleken eller din bästa kompis. Det må låta klyschigt men nästa gång du talar med personen kan också vara den sista. Jag är så trött på folk som inte ens tar sig lite tid till att vårda sina relationer, det krävs inte mycket. Och jag har själv dåligt samvete emellanåt, för jag vet att det finns vänner som jag håller på att slarva bort. Vänner som en gång ställt upp och betytt mer än allt annat. Som är värda så mycket mer. Men jag är medveten om det. Medveten om att jag måste göra något snarast om jag vill behålla dem. Och då är hälften redan vunnet.
Jag har en rädsla för att bli tagen för given, för att bara glömmas bort. För jag är ju ändå alltid där? Uppriktigt sagt, jag tillhör mest av allt mig själv, även om man delar med sig av olika stora bitar till andra. De valen jag gör är alltid mina egna och innan du vet ordet av så är jag på väg härifrån. Då är det redan försent.
Så var rädd om de du har. De som är värda att vårdas.