Vad gör man när hjärnan får kortslutning? Vad gör man när kroppens förmåga att lyda, inte längre fungerar?
Ingenting blir gjort men dagarna går ändå. Jag kommer inte över tröskeln, inte genom den där spärren som gör det så svårt. Jag vet vad jag kan, jag vet precis. Ändå stannar det där, vid vetskapen. Och det tar mig ingenstans, kan man inte får ner det på papper så betyder det ingenting. Absolut ingenting. Och utan det där beviset på hur duktig du är, så är du ingenting. Absolut ingenting.
Jag har gått från att vara mönstereleven till att inte klara av de lättaste uppgifter. Till att få hjärtklappning av minsta lilla press. Till att vara oduglig.
Jag är en fånge i min egen kropp, av mina egna hjärnspöken.