Det som är så bra med solen är att den liksom värmer upp en inifrån och dämpar alla ovälkomna känslor. Därför känns det mer än fint att den behagar titta fram nu på eftermiddagen, och som vanligt har jag placerat mig ute på trappen med datorn i knät. Enda sällskapet är gråsparvarna och ett par nyvakna och ganska groggy flugor. Inte alls dumt faktiskt.