Hur många gånger har man inte hört klyschor liknande "lev varje dag som om det vore din sista". Antagligen så många att man slagit dövörat till. Men nyss slog det mig istället att det kanske är dags att tillämpa det i praktiken också. Jag vill inte sitta där om femtio år och ångra att jag inte tog chansen när jag var ung och hade hela världen framför mina fötter. Bara jag kan forma mitt liv till att bli det jag vill. Och går det åt helvete så visst, vad gör det om hundra år?