Jag funderar ganska ofta på varför en människa blir som den blir. Vad är det egentligen som format mig till den jag är idag? Jag, som under hela min uppväxt varit lycklig, haft det lätt för mig och aldrig haft några nämnvärda problem. Varför slog det egentligen slint? Och varför kan jag inte komma tillbaka ordentligt när jag faktiskt känner mig frisk och vill må bra? När jag har mina neråtperioder är det som att se mig själv utifrån, jag står bara maktlös bredvid och kan inget annat göra än att låta det skölja över mig. Jag blir varken särskilt rädd eller orolig längre, bara fruktansvärt frustrerad över att inte kunna ha tillräckligt med kontroll över situationen. Och hur jag än vänder och vrider på det så förblir jag undrande. Vad var det egentligen som hände?