Sådär, nu är jag back on track igen och tänkte berätta om min ganska händelserika lördagkväll/natt. Det var som sagt Å-festen, Eskilstunas årliga festival som väcker den annars ganska gråa befolkningen till liv för att vallfärda mot centrum där allehanda festligheter äger rum. Karuseller, musik, alkohol, sockervadd, diverse olika stånd med diverse konstiga och mindre konstiga grejer är bara ett litet urval. Här förenas dessutom flera generationer i buskarna för att tömma sig på kroppsvätskor, allt från fjortonåringar som har sin första fylla till folk i övre meddelåldern som verkar vilja återuppleva den. Ja, som ni förstår blomstrar vår stad under denna helg, och jag hade det inte mindre trevligt jag (även om jag bara intog kaffe). Aleeks och jag startade kvällen i Djurens Rätt's tält, där vi passade på att plocka på oss en mängd informationsblad och äntligen bli djurfaddrar. Fick en kokbok för "besväret" och jag blev alldeles till mig. Kokböcker är för mig vad skor är för mina vänner, typ det bästa som finns med andra ord. Nu ska jag bara betala in tjugofem kronor i månaden och stödjer i och med detta arbetet för djurs välmående. En peng väl värd att avvara. Sedan fortsatte vi för att möta upp vårt sällskap, bland annat en lagom berusad Milla. Hon var söt och peppad som alltid och övertalade mig och Aleeks att åka karusell med henne. En halvtimma senare och trettio kronor fattigare vinglade vi glada i hågen iväg för att lyssna på vad jag kom dit för, Kalle Baah. Och fint var det, så fint att det kändes i hjärtat och ända ut i tårna. Så fint att det var omöjligt att sitta still, vilket föga förvånande resulterade i en timmas konstant dansande på trottoaren. Efter en stund fick vi till och med sällskap av ett gäng, lika glada, män från texas(?) som loved my rasta. HAH. Alltså måste de vara godkända, om man bland annat får komplimanger av en svart kille som haft dreads ner till midjan! De uppskattade i alla fall vårat sällskap så mycket att de var tvungna att föreviga oss med sin kamera. Kan dock tänka mig att bilderna blev föga smickrande, men vad gör det om hundra år? Min kväll var i vilket fall som helst toppen, puss på alla er som bidrog.