onsdag, september 2
Idag var jag och hälsade på lilla ponnyskrutten som inte hade glömt mig, hon var till och med glad att se mig. Hon som annars brukar tjura när jag varit borta. Men nog har hon saknat mig lite, det gjorde hon klart å det bestämdaste, som alltid när det gäller henne. Och visst gör det lite ont, men det känns ändå väldigt väldigt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bestämdaste, det är nog inte ens ett ord, inte ens lite!
SvaraRaderaÄRE JU, SLUTA LJUG!
SvaraRadera