Emmaboda, åh emmaboda.. Vet inte ens vart jag ska börja, är fortfarande helt lyrisk! Allting bara klaffade och jag mådde så oförskämt fint under hela vistelsen. Egentligen är det lika bra att jag fattar mig skapligt kort, då ord omöjligen räcker för att beskriva känslan jag har i magen. Men vi har bland annat dansat oss genomsvettiga till digitalism, peppat till hoffmaestro, drömt oss bort tillsammans med deportees och nästan nuddat himlen med kalle baah. Jag har till och med gått på bajamajorna utan att må dåligt (bara man lär sig vilka man ska undvika så är det lugnt), inte tagit en ordentlig dusch på fyra dagar och ändå fått höra att jag luktat gott, träffat oerhört fina människor och njutit av gemenskapen i camp dass/dans. Dessutom höll vårat uråldriga tält mot både kyla och regn så bra att det fick följa med hem igen, och är hädanefter ett givet festivaltält. Mest av allt har jag nog ändå farit omkring som en studsande boll med trassligt hår och för stora kläder, och såklart klängt på min älskade och alldeles fantastiska pojkvän. Utan honom hade det aldrig blivit detsamma, om det ens hade blivit av. Inget annat än emmaboda, helt klart.