Jag fryser och då är ändå mitt rum det varmaste stället i huset, ovärt. I morgon har jag prov på kristendomen. Hade tänkt att bryta min nedåtgående spiral när det gäller betygen, men då jag inte klarade av att plugga så kommer jag troligtvis inte lyckas med det heller. Måste beta av alla de grejer som ska göras nu de tre sista veckorna innan lovet. Inte helt okej, inte okej alls faktiskt. Vill bara sova, den senaste nattsömnen var inte direkt den bästa så att säga. Trött, sliten och ynklig tjej. Vill ha sommar och värme så att jag kan tina själen lite. Jag har så mycket drömmar.

Vet varken ut eller in eller vart jag ska ta vägen. Har aldrig klarat av folk som försöker tvinga mig till saker, inte ens när jag var sisådär två äpplen hög har det funkat. Då vänder jag hellre och går. Jag är inte elak men jag kan stå för mig själv. Många gånger har det gett mig en ordentlig skjuts, men det har även satt mig i skiten. Väldigt rörigt just nu. Orkar inte riktigt. Ska sova i min säng som doftar pojkvän.

Det blir med största sannolikhet dreads, jag vet bara inte när. Kruxet är att jag då tänker färga bort det röda, som jag dessvärre trivs sjukt bra i. Är nog den mest värda färgen jag haft om jag ska vara ärlig. Men röda dreads är inte okej, tror jag, så jag har inget val. Känns i hjärtat alltså. Sen vet jag inte om/när jag ska klippa mig heller. Nu är det mest bara jävligt faktiskt. Tänk vilka problem man kan ha, ehehehehe.

Det finns inget i hela världen som kan mäta sig med min pojkvän, så är det bara. Fantastisk helg med en massa kärlek, kaffe, cigg, tv-spel och Ben & Jerry's. Kan inte bli så mycket bättre med andra ord. Jag saknar honom redan. 

Sju timmar kvar nu, världens bästa kille, åh. Nio månader idag också, helt sjukt vad snabbt tiden går. Jag blir bara mer och mer kär för var dag, helt sanslöst. Och med tanke på att jag var upp över öronen förälskad redan vid första ögonkastet så kan ni ju räkna ut att det inte ens går att greppa längre. Ehehe, kärleksdrabbel ja, men jag är så lycklig.

Finaste fötterna skulle jag tro, eheh. Men ja, så ser de ut och jag är ruskigt nöjd faktiskt. Känns förjävla bra alltså. Det är nog någon som ska göra inbrott i vårt hus och jag är själv hemma, känns inte alls så stabilt. Pappa säger att jag ska tända alla lampor och Filip tycker att jag ska ge dem arga blicken om de kommer. Hoho, blir nog bra, puss.

Ska köpa godis och bli fet. Nähmen seriöst, galet sugen på choklad och mat vill jag bara kräkas av, så vad gör man? Jag är bäst på att komma på snygga bortförklaringar, whoop.

Såhär tyckte förresten min mamma om att jag vill skaffa dreads:
"Klart du ska, det är väl snart bara det kvar va? ;)<3"
Puss mamma lilla.

Idag har jag sovit, hela tiden och överallt känns det som, varav två gånger på historian. Vaknade av att Ellen skrattade och puttade på mig. Då stod läraren bredvid och pratade, hade till och med delat ut papper och grejer. Sträckte lite diskret på mig och blinkade några gånger, helt otroligt hur gott man kan sova på en skolbänk. Jag är nog ganska trött.
Vandrar förresten återigen runt i dreadstankar. Funderar på att fixa till löshåret så att dom blir lite finare och inte så glesa, och sen få dom gjorda efter jul. Blir aldrig riktigt klok på det där, hur jag än vänder och vrider på det. Hmm..

Jag börjar bli sjuk, inte alls okej. Skulle inte förvåna mig om det är svinis som hälsar på (troligtvis för andra gången). Bara för att jag sagt att jag inte tänker vaccinera mig. Hmpft. Eller så är jag bara förkyld för att jag blivit kall om fötterna. Vårt golv är inte nådigt att gå barfota på, det säger jag ju bara. Och klart att det ska komma sådär lagom till den här helgen. Måste bli frisk, måste bli frisk.

Nu är hon en nytatuerad och mycket nöjd tjej. Det var inte alls så farligt som jag förväntat mig. Åh som jag längtat efter känslan, man bara njuter. Ryser i hela kroppen, mhmm älskar det. Jag vill ha bakismat fast jag inte ens är bakis, gott ju.

Tjejen är pepp, utgång ikväll igen. Nu är det metalhoran the one and only som har blivit kärring, och det måste vi såklart skåla för. Dessutom verkar det som att halva eskilstuna drar till samma ställe ikväll, kan bli nice. Någon har ju dock tatuerartid i morgonbitti, så det blir väl skapligt tidigt ändå, wiho.

"I'm free because you said so

And I'm learning to grow

Because you held my hand"
.
Jag har utan tvekan världens finaste pojkvän.

Trött, hes och svettig tjej. Så värt.

Jag är pepp trots att jag lever på Ipren och fast vi inte riktigt vet var vi ska vara. Men vafan, är det Fibes, oh fibes så är det. Inte varje dag det händer direkt. Den här helgen blir nog ganska bra, nästa helg blir utan tvekan bäst. Saknar min influensasjuka kille, stackars. Nu är det dags att göra nytta, wiho.

Surar för att min tatuerare fick förhinder, får vänta tills på söndag istället. Klockan tio?! Ahmagad. Min medusa gör ont, typ jätteont. Vet inte varför. Min kropp är skum. Ovanligt? Njaaae. Jag är bra på att klaga, men allt är inte skit. Egentligen är det nog ganska fint till och med. Håller mig flytande i alla fall och det är inte illa! Det är bara mitt bittra cyberspacejag som håller låda.
Övertrötta tjejen är pepp, sådär fredagspepp. På en torsdag? Ellen hämtade ut biljetterna till fibes oh fibes idag, kommer bli gaaalet. Nu slipper jag ju ha ömma fötter också, woho.

Jag är trött, blivit lite för lite sömn de senaste nätterna. Men det tar vi igen, som jag ska sova i helgen, mhmm. Inte fel. Lyssnar på The Almost och saknar Flip. Väldigt väldigt mycket. En vecka kvar bara, åh. Ikväll ska jag lyckas komma i stallkängorna med nygaddade fötter, lär gå bra. Men vad gör man inte? Skänk en tanke till mig strax efter klockan tre är ni gulliga. Det är då det gäller, ih. En sak till, jag är trött, mycket trött. Puss.

Något med min mage är uppenbarligen inte bra. Surt. Ska sluta med mat, helt klart överskattat. Kroppen säger ändå bara ifrån så det är väl lika bra vavava. Tjurig tjej. Vill ha pojkvän, kaffe och cigg, tack! Eller sommar i Göteborg med fina människor, vore inte heller fel. Eller kanske en mysig helg i huvudstaden? Skitsamma, ge mig bara något som är värt att gå upp på morgonen för så är jag nöjd. Och jag längtar tills i morgon, då blir det aj aj.

Min mage gör sjukt jävla ont just nu, vill mest bara lägga mig ner och inte vakna igen. Sådär ont att det nästan är outhärdligt, och jag kan inte komma på orsaken. Skulle kunna vara lite för mycket kaffe och lite för lite mat. Ändå ovärt. Svullen så att den liknar en badboll är den dessutom. Känner mig som om jag vore gravid i tredje månaden, minst! Hur man nu känner sig då, det vet jag ju faktiskt inte. Hej komplex!
Idag har jag fikat och diskuterat livet med Micke och i morgon är det nationella prov som gäller. Visserligen är det den svenska skrivdelen, så det känns inte särskilt jobbigt. Men fem timmar är en ganska lång tid att sitta instängd i en aula. Mina tuttisar (som Aleeks säger) svider, stackars. Annars mår de riktigt bra och jag är grymt nöjd. Så värt!

För dig skulle jag både kunna leva och dö.
Du är så mycket mer än vad jag någonsin trodde att någon kunde vara.

Det är något med Kent som aldrig går ur hjärtat, det smärtar liksom lika skönt varje gång. Kan knappt komma ihåg hur gammal jag var, bara att pappa hade fått tag på Hagnestahill, och när den kom ut var jag åtta år. Åtta och fast alltså. Och nu efter ytterligare tio år, då jag faktiskt kan relatera till texterna och känslorna i dem, har de blivit till poesi för en sårad själ. En sorts trygghet att komma tillbaka till. En bekant röst till bekanta melodier. Som finns där och sätter ord på det som är för tungt att bära själv. Manar fram tårarna när hjärtat svämmat över. Påminner mig om att det är värt att kämpa även när det är svart och svårt. Ett skyddsnät, helt enkelt.

"Kom, kom atombomb

Om vi nån gång, nånsin blir som dom"

<3

Det var värst vad mycket som ska erkännas under samma period, både för mig själv och för andra. Fast visst känns det skönt, en riktig lättnad faktiskt. Man orkar inte gå och hålla på saker hur länge som helst. Nu vet i alla fall mor min att jag röker, frågan är när jag ska tala om att jag piercat bröstvårtorna, hmm. Stackars mamma.

Idag har vi fikat, fikat, fikat och fikat lite till. Pratat om allt mellan himmel och jord. Jag har bästa tjejerna, inget snack om saken, puss! Eskilstuna är förresten sämst, jag måste till stockholm och införskaffa en ny garderob. Det börjar bli kris. Nu ska jag försöka göra färdigt min mediekommunikation, det enda som går bra i skolan för tillfället, yay!

Fattar inte grejen riktigt, men för varje gång jag färgar rött så blir underhåret svartare. Ganska skumt tycker ju jag då va. Hade liksom skapligt ljusbrunt innan, dessutom. Men det var ju tanken från början, med underhåret alltså, så jag klagar inte. Hehehehu. 

Mitt illamående just nu är inte to die for, det kan jag tala om. Idag har jag två lektioner varav en ska användas till att skriva prov. Jag gör nog det där provet en annan dag, ah. Måste fota till min utställning också ehehehehe.

Sov två timmar inatt. Gick sen till skolan och drack kaffe och fyllde på med nikotin. Skrattade tills jag nästan tuppade av och struntade sen i resten av dagen. Gick hem och somnade på soffan istället. Kände mig väldigt produktiv, men det var det värt. Har jag förresten sagt att jag har världens bästa pojkvän? 

Egentligen borde man inte utsätta sig själv för att läsa gamla sms. Det blir lite för sentimentalt, lite för fint. Ge mig sommaren tillbaka, tack. Ge tillbaka mig själv. Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var då. Snälla, tala om för mig vad det är som händer?

Jag vet någon som kommer att skippa frukosten den här veckan, så det är nog lika bra att hålla sig undan tills lunch eller så. Vi ska göra om vårt kök och de börjar i morgon klockan sju. Härligt, verkligen. Ser inte fram emot det direkt om jag ska vara ärlig. Vardagmornar är inte direkt min bästa tid på dygnet, så att säga.

Jag har just sovit i tretton timmar och det var ruskigt skönt. Släpade mig dock upp nyss för att dricka kaffe och sånt där, det duger det också. Försökte förstå mig på nya tv:n, det gick mindre bra. Inte nog med att den är gigantisk, kontrollerna är också onödigt stora. Kom halvvägs i mitt försök att slöa i soffan, sen gav jag upp. Nu sitter jag här och saknar min man istället.

Om en timma kommer sötellen hit. Vi ska snacka skit och bli onyktra. Blir nog bra alltså ehehehhe. Kvällen lär ju för övrigt bli ganska spännande, stockolmsbrats och allt. Men vi har ju varandra, mhmm.

Han är den finaste i hela min värld, och på något sätt står han ut med mig fast jag krisar. Finns ingen som gör mig lyckligare. Den här månaden är för övrigt ganska späckad. I morgon är det lokalfest, fira ännu en nybliven artonåring. Nästa fredag är det Stockholm och en massa onödigt för treorna. Veckan efter det ska Ellen och jag släppa loss (hur nu det ska gå med nytatuerade fötter?!) till Fibes oh Fibes som kommer till Raw. Måste köpa ett par nya skor, annars lär det gå sådär. I alla fall, helgen efter är det öppet hus på skolan som gäller, på en lördag liksom. Ovärt. Men då kommer förhoppningsvis mannen också, och det väger upp allt. Sen är det december, galet.

Jag var duktig ett tag men nu går det utför, känns som att det är dags för ett till ryck. Måste be mamma att köpa en våg, ganska jobbigt att hela tiden behöva gå på känn. Hmm.

Jag vill bara skrika tills jag går sönder. Åt det som gör ont och åt de som gör mig illa. För egentligen, vem bryr sig? Ingen.

Det har blivit vinter i Eskilstuna, med kyla blåst och snö. Kan inte säga att jag uppskattar det. Dör lite inombords varje gång vinden letar sig in till själen. Och inte nog med det, jag börjar nästan tro att jag bor i en iglo och inte i en villa. Det är fruktansvärt kallt, i hela jävla huset. Har stängt in mig på rummet och skruvat upp elementet så mycket det går. Ska det vara såhär så vill jag inte vara med! Åh, det är lite tungt i hjärtat alltså.

Ska gadda fötterna 19 november och det lär göra djävulskt ont. I alla fall om man ska tro de som redan gjort det, och det känns väl lika bra? Men ack så värt och ack så pepp tjej. Åååh. Nu håller vi bara på att övertala Ellen också, tror nog att hon är bra sugen på lite färg hon med, hih.

Jag har tydligen lyckats få nackspärr eller något i den stilen. Inte alls så skönt faktiskt. Känner mig som en.. zombie? Finns i alla fall vissa likheter. Men ja, Hassle är ju också ganska fin. Och jag behöver en ny garderob, det här är inte okej längre.

Min lilla märr var duktig idag, vann och allt. Fast egentligen var det Tindra som var mest duktig. Så fina tjejer, så stolt hästägare. Och så nöjd som hon var idag, hästen, det riktigt lyste om henne. Alla hennes människor var ju där, hon har en stor familj nu.

Och jag är trasslig, upp och ner och överallt. Paniken och ångesten avlöser varandra och min kropp mår fortfarande inte helt bra. Mitt i allt detta är jag så kär att jag det gör ont i magen. Jag saknar honom, mitt hjärta.

Ta aldrig någon för given, oavsett om det är din pappa, den stora kärleken eller din bästa kompis. Det må låta klyschigt men nästa gång du talar med personen kan också vara den sista. Jag är så trött på folk som inte ens tar sig lite tid till att vårda sina relationer, det krävs inte mycket. Och jag har själv dåligt samvete emellanåt, för jag vet att det finns vänner som jag håller på att slarva bort. Vänner som en gång ställt upp och betytt mer än allt annat. Som är värda så mycket mer. Men jag är medveten om det. Medveten om att jag måste göra något snarast om jag vill behålla dem. Och då är hälften redan vunnet.
Jag har en rädsla för att bli tagen för given, för att bara glömmas bort. För jag är ju ändå alltid där? Uppriktigt sagt, jag tillhör mest av allt mig själv, även om man delar med sig av olika stora bitar till andra. De valen jag gör är alltid mina egna och innan du vet ordet av så är jag på väg härifrån. Då är det redan försent.
Så var rädd om de du har. De som är värda att vårdas.