Okej, såhär ligger det till:

• är färdig med skolan, ska bara in med böckerna och ladda för student
  
• har fått jobb i fem veckor i sommar, en vecka extra alltså
  
• får ledigt för Emmaboda, så sjukt jävla bra, iih
  
• har börjat tro på att allt faktiskt löser sig

Det är redan ljust ute och koncentrerar jag mig riktigt ordentligt så hör jag småfåglarnas envisa kvittrande utifrån. Själv har jag suttit uppe med plugg och smuttat på det sista som var kvar av vinet sen helgen. Det var fint och uppgiften för inatt är avklarad. Ser inte direkt fram emot att behöva fara runt till alla olika lärare och höra så att jag inte har något mer att göra. Betygen ska vara inne på onsdag, så imorgon är sista chansen för oss elever att lämna in allting. Håller alla tummar jag har för att det är över nu!

.
Så jävla bra!

Kalasbra kväll alltså! Har varit hemma en stund men är fortfarande fullisen. Fyllekäkar godis och ostringar(?) typ, gott i alla fall. Lär ha gått ett kilo åt fel håll imorgon men tror faktiskt inte att jag bryr mig särskilt mycket. Inte precis nu i alla fall. Återstår att se med andra ord, ånghesteen. Morgondagen kommer i vilket fall som helst gå åt till att sy upp min studentklänning och fota alla fina vänner som ska gå på balen. Sen blir det grillning @ Sofias. Hörde något om veg a la kyckling-burgare. Låter lovande! Sista plugget ska väl hinnas med också. Men nu är det nog sovdags, håller tummarna för att vinet ska hålla sig i min mage!

Premiärhäng i parken idag. Ser fram emot myggbett och billigt vin i plastmuggar, om nu bara regnet kan hålla sig borta. Skulle vara alldeles jättetrevligt om jag får säga det själv! Nu blir det i alla fall kaffe och cigg i solen. Ska andas lite och bara må bra.

.

femton månader
hur fint är inte det egentligen?

En liten snabb lägesrapport bara:

• tack vare att kommunikationen mellan lärare, mentor och studievägledare inte fungerar så har jag hamnat någonstans i mitten av alltihop, risken finns att det bara blir pannkaka
  
• de skyller detta på min personlighet, jag framstår som för bra för att hamna i såna här situationer. ööh.. vänta nu, va?!
• mina överbeskyddande föräldrar är upprörda på skolan istället för på mig
• därför har jag gett mig fan på att fixa detta ändå
• mina dreads är gosiga och luktar cocos!
  

Okej. Vi har passat hund, grillat ananas och sojakorv, ätit första glassen ute för i år, fått sommarens första myggbett, antagligen slagit rekord i antal kyssar under en helg och somnat lagom till gryningen. Kort sagt, det har varit en sjukt fin helg. Nu väntar dock den värsta pluggveckan i mitt liv, så det lär vara ganska glest mellan inläggen ett tag. Jag återkommer om jag överlever!

.
Livet är ändå allt bra fint
och jag har fjärilar i magen.

Tar mitt pick och pack och åker ner till the love of my life imorgon. Han får lappa och laga lite, sådär som han är bäst på. Krisig hurricane, men det ordnar sig. Börjar återfå kontrollen igen. Tjugofem grader i skuggan är det nu också.
Sommar eller va?

Hatar att vara tjej. Hatar hormoner och hatar min kropp. Hatar att min familj äter sjukt god mat just nu. Hatar att jag är hungrig, trött och arg. Hatar att aldrig vara nöjd. Vill bara ha fredag och världens bästa famn. Hejdå.

.

Hon är på ett ungefär allt jag behöver.
Älskade, älskade ponny.

Kaffe. Macka med tomat, gurka, örtpastej x2. Kaffe. Tacosallad. Juice. Päron. Kaffe. Banan. Havrefras. Macka med pesto, örtpastej, ost, tomat. Macka med keso, veg a la bacon, gurka. Äpple.
Min aptit vet verkligen inga gränser. Är äckligt mätt men vill fortfarande äta. Kroppen har cravings efter allt ätbart. Hatar den lite. Dessutom är jag känslig mot något men vet inte vad. Är det soja så avlider jag, det är typ det bästa jag vet, i alla former. Måste för övrigt fixa lite grejer till mitt hår, det är så väldigt torrt att jag tycker synd om det. Och så måste jag plugga matte. Har bestämt mig för att försöka fixa den och ska skriva ett av proven imorgon. Yeah, känns inte stabilt. (Och nej, man måste ingenting, jag vet)

.Jag är sådär sliskigt kär.

Sådär irriterande puttinuttigulligt, ni vet?
Sådär kladdigt att ens vänner egentligen vill strypa en.
(tror att jag är och balanserar på den linjen ibland)
Inget annat existerar längre liksom.
Min pojkvän hit och min pojkvän dit.
Men så är han också det finaste jag har,
och det finns inget jag är så stolt över
som det faktum att han vill vara min.
Så vad ska man göra liksom?

Är jättepank. Förstår inte vart alla pengar tagit vägen den här månaden?! Är lite arg och lite bitter också, tycker inte om människor. Vill bara ha filip, och mina bäbisar. Och så vill jag ha bullar. Mammas bullar, så sjukt goda, blir nästan lite ledsen. Dessutom är jag lite orolig för att mina dreads ska gå av, tappar så äckligt mycket hår och förstår inte varför. Vad är det för fel?! Ska googla.

Fick de här av min mamma igår. Det är två kylskåpsmagneter som jag egentligen skulle haft när jag flyttar, men hon tyckte väl att det passade nu. Hennes kommentar var att "livet kanske inte alltid går som planerat, men det gäller att göra det bästa av situationen ändå". Ibland är hon för fin.

Tillvaron är ganska ovärd. Jag pluggar och känner ingenting, absolut ingenting. Det är nog lätt den värsta känslan i världen, likgiltighet. Allt kvittar helt enkelt. Hoppas i alla fall att alla moln ska försvinna så att jag slipper vara lika vit som min studentklänning. Skulle vara väldigt tacksam!

Här är alltså mina nya piller som jag skrev om tidigare. Eller piller och piller, snarare monsterpiller. Vad är grejen med färgen liksom?! Ganska spännande faktiskt, kände att jag behövde dela med mig av det. Så att ni vet vad som är fel om jag blir en alien (<- konstigt ord egentligen).

Hade av någon anledning tagit ut mina töjningar innan jag la mig inatt. Tur att min kropp antagligen haft tillräckligt att jobba med ändå, för de hade inte dragit ihop sig alls. Ganska smart tjej!
Sitter just nu och filar på mitt motiv som ska mailas till tatueraren, som jag och Aleeks för övrigt hade grymt svårt att hitta till. Irrade runt ett tag i regnet innan vi klev in genom rätt dörr och hamnade i något slags källarutrymme. Följde ljudet av maskinen och hittade till slut fram till studion som var typ jättestor. Eller ja, allt är ju relativt, och jag kan bara jämföra med de ställen jag varit på. Men den var stor. Han tyckte i alla fall att min idé lät bra, så nu hoppas jag på att få en tid så snart som möjligt. Har lite abstinens sådär.

.

Jävligt fint och smått onyktert. Om en månad, exakt i detta nu, har jag vänt S:t Eskil ryggen och det firades tillsammans med dans och Peter Siepen, om han nu är så mycket att hurra för. Utan att nämna några namn kan jag dock säga att det fanns de som var smått exalterade. Fast om jag ska vara ärlig så längtar jag just nu mest efter frukosten i morgon, allt annat tar vi itu med senare. Puss!

.
Är lite grå.
Eller, inte så lite förresten...

.

Jag är fruktansvärt velig och har såklart en nygammal tatueringsidé på gång, igen. Grunden har jag liksom klar men så ändrar jag mig hela tiden angående detaljerna. Det i sin tur bottnar antagligen i att jag inte klarar av obalans. Gör jag en sak på ena sidan måste andra vara likadan och vice versa. Det finns ju en anledning till varför jag har tatuerat båda armarna, båda fötterna och till att piercingarna är placerade som dom är. Nu gör jag dock mitt bästa för att övervinna mitt krånglande psyke då det inte känns särskilt hållbart i längden. Och när vi ändå pratar om trassel i hjärnan så var jag inne på ungdomsmottagningen idag och fick nya piller för typ 4638 gången (alltså, såna där 'inte-bli-gravid-piller', för de som inte hänger med). Damen som jag var hos förväntade sig att jag själv skulle välja vad jag ville ha, vilket ju är väldigt lätt när jag inte har någon jävla aning om vad som finns. Liksom, det är väl ditt jobb?! Ge mig bara något som fyller sin funktion och som inte har fler hemska biverkningar än vanligt. Fick till slut något konstigt som ingick i ungdomsrabatten (slapp bli totalt ruinerad) och som de flesta funkar både psykiskt och fysiskt bra på. Tack tack. Funderar på om jag orkar byta igen, men det kanske är värt ett försök. Först ska jag dock krypa ner i sängen och hata världen lite till. Puss på er fina.

.

Idag blir världens bästa kille 20 år,
och jag älskar honom mest av allt.

Jag har lagt upp en plan, och behöver alltså:

• göra färdigt mediekommunikationen som ska presenteras imorgon
• tvätta håret, dreadsen med alltså, vilket tar sin tid
• leta fram min lite mindre väska och packa
  
• komma ihåg att ladda batteriet till kameran och fixa ny musik
• komma i säng innan klockan två, och se till att inte försova mig!

Imorgon sticker jag till Oskarshamn, ses på måndag igen!

.

But I'm still trying to make my mind up,
am I free or am I tied up?

Spammar nästan låtar, men den här är lika
bra nu som första gången jag hörde den.
Så att om det mot förmodan är någon av er där ute
som missat den så behöver ni inte vara ledsna längre.
Annars kan man ju lyssna igen, och igen, och igen..
Dessutom är videon ganska skön.

Just nu är jag bara allmänt nöjd med livet. Antingen så har jag verkligen ingen koll på vad som händer eller så går det faktiskt bra! Det första är visserligen mest troligt, men för stunden gör det mig inte så mycket. Till slut blir allt bra.

.

För att hans musik alltid har en lugnande inverkan på mig.
Passande såhär innan det faktiskt är dags att sova.
Dessutom saknar jag min man, enormt mycket.

.

WOHO!

Har varit ovanligt produktiv det senaste dygnet vilket känns helt galet bra. Måste medge att jag blir barnsligt stolt över mig själv när jag lyckas göra något jag innan haft stora problem med. Typ som att komma igång med projektrapporten, vilken nu är inlämnad. Skapligt sent men ändå! En sak ur världen, förhoppningsvis. Samma sak med fotokursens utställning. Var visserligen tvungen att tänka om med min idé då jag insåg att jag inte skulle hinna göra så som jag först tänkt, men blev väldigt nöjd med resultatet ändå. Budskapet med bilderna är dock fortfarande detsamma, att man inte ska missa de små sakerna då detaljerna gör helheten, på ett ungefär. Bilden ovanför är ett litet smakprov. Allt som allt är det sju bilder som ska tryckas upp.
Speciellt bra känns det då foto trots allt inte är min starka sida i skolan. Lite synd då jag faktiskt älskar att fota, men när det sätts press och vi får mängder av uppgifter som inte alls passar mig så lägger jag hellre av. Jag klarar inte av att lämna in något halvdant när jag vet att jag kan. Men nu känner jag som sagt att jag lyckades, och det var välkommet!

.

"När du är tunn som luft
så är du nästan perfekt"

Det är dags att fortsätta med min projektrapport
och jag tänker inte ge mig innan den är inskickad och klar.
Nu eller aldrig, typ.

Jag funderar ganska ofta på varför en människa blir som den blir. Vad är det egentligen som format mig till den jag är idag? Jag, som under hela min uppväxt varit lycklig, haft det lätt för mig och aldrig haft några nämnvärda problem. Varför slog det egentligen slint? Och varför kan jag inte komma tillbaka ordentligt när jag faktiskt känner mig frisk och vill må bra? När jag har mina neråtperioder är det som att se mig själv utifrån, jag står bara maktlös bredvid och kan inget annat göra än att låta det skölja över mig. Jag blir varken särskilt rädd eller orolig längre, bara fruktansvärt frustrerad över att inte kunna ha tillräckligt med kontroll över situationen. Och hur jag än vänder och vrider på det så förblir jag undrande. Vad var det egentligen som hände?

Mina bäbisar i fredags, ganska så bäst.

Natten var jobbig och idag är jag griniga tjejen.
Borde ta med mig kameran och sticka ut i solen en sväng.
Det brukar kunna lösa det mesta.

Valborg var bra. Vi trotsade regnet, grillade utan ordentlig glöd, drack diverse drycker och trängde ihop oss på färgglada filtar. Smått kaos men med rätt sällskap fungerar allt! För några timmar sedan åkte bruden hem och nu sitter jag här tillsammans med min mer eller mindre konstanta mensvärk. Det är nästan så att vi blivit vänner, till och med. Inte okej.