Känner på mig att detta nyår kommer att bli galet, halvt panikslaget, sentimentalt och lite för onyktert. Jag kommer garanterat att gråta en skvätt också. Lär vi visserligen göra allihopa, dramaqueens som vi är. Ojoj. 2009 har i vilket fall som helst varit ett fint år. Jag har varit lyckligare än någonsin och när jag varit nere har jag ändå hållit mig över ytan. Eller ja, så gott som. Känner att peppen äntligen kommer krypande trots allt.

Imorgon är det nytt år. Redan. Det är egentligen helt sjukt hur snabbt det går. Om ett halvår tar vi studenten och sen är det sommar. Festivalsommar, förhoppningsvis. Och sen är jag härifrån, borta från Eskilstuna. Påbörjar ett eget liv någon annanstans. Från och med imorgon är jag även officiellt vegetarian. Inte för att någon har blivit förvånad eller för att skillnaden kommer bli särskilt stor, men det känns jävligt bra, hehu.

Wait.. what?! Vem är den skyldige? Finns det en till hurricane?! Jävla människa, jävla youtube. Sur jag blir. Och nej, det är inte jag som reggat mig tidigare. Jag hade ett gammalt emokonto. Så det så. Arg!

Saknar min man. Att vara utan honom kan vara det värsta som finns. Värker i hjärtat. Vill ha honom här jämt, hela tiden. Hehu, gnällig flickvän. Ska spela tv-spel och fundera på framtiden. Framtiden som i 2010. Leskigt.

Blev väckt av att det var mat (frukost) hos farmor klockan tre. Vart en ganska annorlunda middag där vi diskuterade droger och liknande. Allt för att hon bjöd på té som luktade gräs. Min konservativa och smått pryda släkt förvånar ibland. Aja. Efter det övertalade pappa mig att följa med till Tuna Park och kolla på jeans åt bror. Kändes bra att traska omkring i morgonfrilla och myskläder bland alla panikshoppande människor. Slutade i alla fall med att jag var ett par halvbaggyjeans och en tetra billigt vin rikare. Klagar inte. Imorgon är det nyår och jag väntar fortfarande på att åtminstone bli lite peppad.

Mamma tycker att jag ser förskräcklig ut, typ som sju svåra år eller något i den stilen. Hehehehe ligger något i det. Sliten tjej, av någon anledning, hmm. Ligger och kramar på filipkudden och lyssnar på Kultiration i mina stora lurar. Ser ut som ett ufo men det är okej. Idag fick dreadsen bada för första gången, bebisarna mina. Måste lära mig att virka dem ordentligt, det behövs. Blir väl det jag får ägna morgondagen åt. Fint.

Tegan and Sara säger jag bara. Väldigt fint.

Ensam och snyftig tjej. Jag hatar avsked, även om jag vet att vi ses igen om inte allt för lång tid. Jag blir såhär i alla fall. Han är det finaste jag har, världens bästa kille. Åh. Känns dock som att dagarna inte har gått jättefort trots allt. Kan vara för att vi faktiskt har farit omkring en del. Typ åkt pulka med lillebror, fikat med vännerna, varit sällskap åt Aleeks när hon tatuerat sig och spelat tv-spel. Väldigt vettiga saker alltså, hoho. Nog om detta, jag har plugg som väntar.

Jag tror att ett gäng fjärilar har bosatt sig i min mage. Det är fint.

Jag har fått presentkort på Cervera (vuxet) och ätit så mycket marsipan att jag just höll på att tömma mitt maginnehåll (inte vuxet). Fick pengar också, mest av mamma och pappa vilket gjorde mig ganska förvånad. Mamma har ju nämligen sagt att jag inte kommer att kunna räkna med någon ekonomisk hjälp från dem så länge jag röker. Inte för att jag märkt någon skillnad, effektfullt hot alltså. Nu har jag i vilket fall som helst pengar till nya jeans och underoathbiljetter, nice! Annars har jag fått myskläder, sockor och vantar med mera. Helt okej julafton. I morgon blir bäst.

Vaknade av att hela övervåningen luktade bajs, tack Dexter. Bara glad att det inte är min ödla, i alla fall när han utför sina mest primitiva behov. Annars har jag fått ett par tofflor. Det är varken första, andra eller tredje gången men lika bra ändå. Nu måste jag rulla dreadsen så att jag inte ser fullt så trasslig ut när det övriga folket kommer. God Jul på er!

Känner att jag axlat mammarollen ganska duktigt idag. Städat, lagat mat, diskat och allt sånt där som hör till mitt ansvar när inte mamma eller pappa är hemma. Att jag sen lyckades få min femtonåriga lillebror att sitta still i nästan två timmar för att rulla marsipan är inte fy skam. Speciellt inte när tålamodet tar slut efter ungefär en kvart. För honom alltså, mitt är oändligt, heh heh. Nu är det mest bara dammsugningen kvar, och så ska jag slå in den enda julklappen för i år. Inte särskilt tungt med andra ord. Helst av allt vill jag bara ha fredag.

Nu är jag hemma i spökstaden igen. Det är kallt. Det snöar. Allt är sig likt. Haren sitter till och med där den brukar. Jag tror att Eskilstuna har somnat, vilket i och för sig är ganska mysigt. De här fem dagarna har varit fantastiska, som vanligt. Konstigt nog så sover jag nog aldrig så mycket som när jag är med Filip. Jag blir sega tjejen, men det är tydligen okej. Han är bäst, min fina kille. Jag behöver för övrigt bara längta efter honom i två dagar till, sen är han här. En sak bara: JAG SAKNAR MINA FLICKOR! Nu ska jag dricka vatten, spela supernintendo och sen krypa ner i sängen. Ih.

Elva grader kallt är det ute. Elva jävla grader?! Kommer att dö, förfrysa allt som går att förfrysa. Bli en vandrande isklump. Ändå ganska fancy. Tanterna på SJ och Swebus säger att de inte har några problem, och då litar jag väl på dem. Tjohoo. Sakna mig. Hejdo.

Instabil tjej idag med alla sorters humör, helt galet. Mest orolig inför morgondagen med tåg som måste passa med buss, förseningar och snöstormar. Men fram kommer jag väl alltid. Fick för övrigt dreadsen fixade av Erik idag, det behövdes. Väldigt tacksamt, ih. Och så lagade Aleeks, jag och Sofia godaste makaronilådan. Så jääävla gott, dör. Efter det somnade jag som en stock. Bildbevis finns här! Antar att det är bäst att börja packa nu, puss.

I morgon (för det är ju faktiskt torsdag) åker jag till kärleken. Börjar i Oskarshamn och slutar i Kalmar. Finfint, iih. Som jag saknar honom, mannen min. Om tio dagar så är det tio månader. Kan utan tvekan säga att det varit de bästa tio månaderna i mitt liv, hur klyschigt det än låter. Kärlek är ganska klyschigt trots att det är något helt unikt för varje enskild människa. Men i alla fall, kommer hem på tisdag för att fira jul. Har redan fått min julklapp av mamma och pappa, och något mer vill jag egentligen inte ha. Som jag sa till mamma, det jag önskar mig går inte att köpa för pengar. Och det är så sant som det är sagt.

Idag har jag frusit, frusit, skrattat, frusit, skrattat, frusit, sovit och frusit ännu mer. Frusit mest för att jag envisas med att springa runt i converse när det är ungefär tre decimiter snö. Ganska kallt. Gav dock kängorna en chans men insåg snabbt att jag skulle slå ihjäl mig illa kvickt om jag inte bytte skor. Så då får jag frysa. Ska pula ner mina benvärmare i skorna, mys. I morgon har vi avslutning och jag har grov ångest. Bara en termin kvar, eller ja, lite drygt. Helt galet är det, har så fruktansvärt mycket att göra innan jag kastas ut i vuxenvärlden. Hua.

Alltså, har lyssnat på en och samma låt sen jag kom hem från skolan idag, eller ja, nära på i alla fall. Måste sluta upp med att vara så besatt, kan inte vara sunt. Om inte annat så börjar det bli för jävla tjatigt nu. Tror att till och med mor min börjar tröttna. Men kvinnan är fantastisk. Heh heh. Förlåt mig. På tal om ingenting så finns det inte en enda jacka som jag vill ha inne på lager. Det suger. Behöver en jacka, nu! (Det slutar seriöst inte snöa, vad är grejen?)

En sak som dock inte är lika bra som Myrorna vid den här årstiden är kollektivtrafiken. Visst, det spar på miljön, är gratis för mig och ger en massa människor möjlighet till jobb. Väldigt bra saker i sig. Det jag inte kan förstå är dock hur de varje år lyckas bli överrumplade av snön. Snälla, snön har varit på gång hur länge som helst och det är faktiskt december, alltså inte konstigt att den är här. Idag var bussen en halvtimma sen, det vill säga, den tiden det tar att åka hela sträckan. Och det tar vanligtvis tio minuter för den att ta sig från starten till min hållplats. Under den halvtimman skulle det dessutom ha kommit tre bussar. Bra jobbat. Ser verkligen fram emot att färdas med SJ på fredag, om inte snön hunnit försvinna, vill säga. Ja, jag är såå bortskämd.

Älskar Myrorna den här tiden på året. Finns hur mycket stickat som helst och hur bra är inte det? Dessutom börjar min plånbok bli alltför tunn så det kändes som rätt ställe för mig. Heheheheu fattiglapp. Inte haft dåligt med pengar sen i somras, men det är väl bara att vänja sig igen.

Kul det är när man för en gång skull känner sig lite produktiv på fotot. Riggar till och med upp studion och allt. Fotar dessutom analogt som kräver ännu lite mer pyssel. Tar tillsammans 36 bilder och framkallar dem. Då kommer det fram att det är något fel på fixhelvetet och att det lär gå åt skogen med våra negativ. Tack du som bestämmer, det är nog meningen att jag ska få dras med min ig-varning i fotoC ett tag till. Och den i historia, och den i naturkunskap. Älskar skolan.

Det är så sant, varje ord. Och det är lika fint nu som den sommaren. Framför den scenen. Med tårar i ögonen och så nära att det nästan gick att röra vid dem. Mörkt, varmt och fantastiskt.

Mest värda kvällen på länge igår, fy så fint och fy så fina flickor. Det behövdes verkligen. Till och med vinet var gott, helt galet. För övrigt måste jag skaffa mig en större plugg till örat, hålet har blivit så stort att tunneln envisas med att ploppa ut. Ganska ovärt. Nu måste jag sätta igång och färga löshår, segt. Saknar Filip.

Idag har jag varken rökt eller ätit något, röksugen är jag men att äta glömde jag helt bort. Första gången i hela mitt liv jag faktiskt glömmer bort att äta frukost. Nu är jag dock inte hungrig med det skulle sitta fint med lite nikotin. Druckit kaffe och städat har jag däremot gjort, dammsugit och allt. Kvinnorna kommer ikväll. Vi ska äta vegetarisk tacos, dricka rödvin och gråta till fina filmer. Känns som att det kommer att bli en mycket fin kväll, puss.

Edit: Åt faktiskt en slice av pizzan mamma gjorde igår, fast nu ångrar jag mig nästan. Illamående.

"Emancipate yourselves from mental slavery.
None but ourselves can free our mind."
Han har gjort mycket bra saker den mannen. Ni vet nog vem.

Sitter uppkrupen i sängen och sjunger tillsammans med Håkan och min onda hals. Det är varken skönt eller låter bra, men jag är glad och då får det vara så. Kan inte låta bli att pilla, klappa och tvinna håret. Det är bara sååå mysigt, känns som att ha hittat hem lite. 42 stycken är de, de små bäbisarna. Emmas bäbisar, som hon säger. Det är bara topparna kvar, och så måste de få gosa till sig lite. Står mest åt alla håll just nu, men det är okej.
Mamma och jag har kollat på Idolfinalen och röstat på Calle. Fina fina Calle. Jag har något för killar med skägg och tjejer med dreads, förstår inte riktigt. Mhmm, Mariette. Får hjärtklappning varje gång. Och om en vecka är jag hos min alldeles egna skäggiga man i Oskarshamn. Min stora kärlek, mitt ljus i mörkret, mitt allt. 
Idag mår jag bra.

Nu har jag dreads i nästan 2/3 av håret. Eller ja, inte ens så mycket, men vi är på god väg. Nöjd tjej, tack Emma!

Känner för att ta mig ut och springa men min hals dödar mig. Skulle inte bli förvånad om det är svinis eftersom alla tjatar om att jag kommer dö. Har nämligen inte vaccinerat mig och tänker inte göra det heller. Det skulle annars vara nice att bli frisk nu, fast om jag ska bli det så måste jag nog börja sova ordentligt också. Lite dåligt med det där. Tjurar lite på Filip för att de tar studenten före oss också, trodde att jag skulle få vara först. Men icke. Hihihoho. Längtar tills den artonde december.

Det har varit bergochdalbana idag. Pmstjejen här, helt oförklarligt också. Suger ganska hårt måste jag säga. Blev kallad lesbisk kineshamster av mina så kallade vänner också, tror att det fanns en logisk förklaring till det men den har jag förträngt. Måste färga håret i kväll, trots att jag känner att jag inte riktigt orkar. I morgon börjar vi på dreadsen, grrreat.

För exakt ett år sedan var det ångest och hjärtsnurr som härjade, dock på den gamla bloggen. Jag minns det som om det vore igår (hur klyschigt låter inte det då?), och ändå är det ett helt annat kapitel av mitt liv. Det är så det känns i alla fall. Det är så jag räknar. Frågan är vad jag gör om man ser ett år framåt istället. Det är knappt så att jag vågar tänka på det. Näst intill skräckslagen. Ändå är det min drivkraft. Jag har allt i mina händer nu, det är nu jag ska göra verklighet av det som en gång varit så fjärran. Och hur förvirrat det än känns så hyser jag inga som helst tvivel mot framtiden, aldrig någonsin.

Nu vet jag vad jag ska köpa till mannen i julklapp, oslagbart! Hahahahaha gulligaste.

Idag fick jag äntligen tummen ur och gjorde ett besök på ungdomsmottagningen. Fixade nya piller, så nu kanske jag slipper de värsta humörsvängningarna. Egentligen är det nog Filip det är mest synd om, för det är han som får stå ut med mitt gnäll och mina knepiga tankegångar. Och så mamma då, det är henne ilskan och frustrationen går ut över. Ehe, känner mig hemsk ibland. Håller tummarna för att jag blir lite normal i huvudet igen.

Man kan ju inte visa sig från sin bästa sida jämt, tänk vad folk skulle bli besvikna då? Och självdistans ska vara bra har jag hört, så vi blottar oss lite och skrattar sedan åt det. Det jag egentligen ville säga är att jag ägnat hela dagen åt att färga håret. Nu är det visserligen brunt, men jag räknar med att behöva slänga i en omgång färg till. Vi får se. Måste även be farmor att sticka nya raggsockor, det är fint.

Orkar inte med mig själv. Hur svårt kan det vara?! Åh. Trött på det mesta just nu.

Nu ryker det röda. Det är ganska ledsamt faktiskt, åh. Har aldrig trivts så bra i en hårfärg. Gaaah, vad jag är dum egentligen. Men dreads är mer värt, så det är bara att vara stark. Jag vet att jag ändå inte kommer att ångra mig när det är färdigt.

Kan vara den i särklass bästa nattmusiken. Högst troligt faktiskt.

Stockholm var fint, precis som förväntat. Inte för att jag vet vad jag ska göra när jag blir stor, det förblir ett mysterium, men dagen var värd. Det är skönt när det bara funkar, inga missöden eller trubbel alls (förutom Emma som tappade sitt bankomatkort, men det är en annan historia). Inte ens en gnutta ångest trots att vi åt på Burger King och trots att det myllrade av stressade människor som var mitt uppe i julhandeln. Jag mådde bra idag och jag har otroliga vänner, och ibland är det allt som behövs.

Kommer på mig själv med att längta till Stockholm. Det måste vara första gången. Och jag längtar inte på grund av det vi ska göra, utan jag längtar efter staden. Kanske är storstadskänslan rent generellt som jag saknar, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Det ska i alla fall bli riktigt fint.

Höhöhö cepe. I morgon är det högskolemässa och bränna pengar i huvudstaden som gäller. Duger på en torsdag alltså, heeelt okej. Inte för att jag vet vad jag ska göra eller vart jag ska efter skolan men det ordnar sig nog. Det ordnar sig alltid till slut. Promise.

Jag har sedan länge bestämt mig för att lägga av med köttet när jag inte längre bor hemma. Hade det bara handlat om mig så hade det redan varit väck, men det är trots allt ganska många inblandade, och jag är väl bekväm antar jag. Till saken hör att om jag bestämmer mig för att sluta äta kött faller det sig för mig naturligt att sluta med alla animaliska produkter. För mig handlar det om samma sak. Kött äcklar mig, att utnyttja djur för att vi ska kunna svulla eller bära delar av ett kadaver är inte riktigt min kopp té. Och ser man krasst på det så är det ju en hälsoaspekt också, hur nyttigt är det att äta till exempel mat som till största del är uppbyggd av e-nummer (visserligen är inte alla e-nummer animaliska)? Eller hur fräscht är det att tugga på grisfett?

Men visst, kor måste mjölkas och hönor lägger ägg, det kommer vi inte ifrån. Det är bara denna hysterin och massproduceringen som skrämmer mig, det kan bara inte vara rätt. Att döda kalvar för att jag ska få min ost på mackan svider lite i hjärtat. Dessutom är inte komage särskilt nice när man tänker efter. Nej tack. 
www.veganmatpepp.org/
Fina recept, det skadar inte att i alla fall ta en titt?

Är sugen på

• sommar
• solvarmt gräs
• ljusa nätter
• nakenbad
• grillat
• billigt vin
• fin musik
• myggbett
• bruna ben
• fräknar
• festival
• bra människor
• studenten
• galna fyllor
• kärlek 

Allting snurrar, helt sinnes. Misstänker dock att det är inuti mitt huvud och inte rummet som snurrar, hmm. Åkte hem för att fota till utställningen men fastnade här. Vill krypa ner och kolla på film istället. Det är så jävla kallt överallt!

Jag fryser och då är ändå mitt rum det varmaste stället i huset, ovärt. I morgon har jag prov på kristendomen. Hade tänkt att bryta min nedåtgående spiral när det gäller betygen, men då jag inte klarade av att plugga så kommer jag troligtvis inte lyckas med det heller. Måste beta av alla de grejer som ska göras nu de tre sista veckorna innan lovet. Inte helt okej, inte okej alls faktiskt. Vill bara sova, den senaste nattsömnen var inte direkt den bästa så att säga. Trött, sliten och ynklig tjej. Vill ha sommar och värme så att jag kan tina själen lite. Jag har så mycket drömmar.

Vet varken ut eller in eller vart jag ska ta vägen. Har aldrig klarat av folk som försöker tvinga mig till saker, inte ens när jag var sisådär två äpplen hög har det funkat. Då vänder jag hellre och går. Jag är inte elak men jag kan stå för mig själv. Många gånger har det gett mig en ordentlig skjuts, men det har även satt mig i skiten. Väldigt rörigt just nu. Orkar inte riktigt. Ska sova i min säng som doftar pojkvän.

Det blir med största sannolikhet dreads, jag vet bara inte när. Kruxet är att jag då tänker färga bort det röda, som jag dessvärre trivs sjukt bra i. Är nog den mest värda färgen jag haft om jag ska vara ärlig. Men röda dreads är inte okej, tror jag, så jag har inget val. Känns i hjärtat alltså. Sen vet jag inte om/när jag ska klippa mig heller. Nu är det mest bara jävligt faktiskt. Tänk vilka problem man kan ha, ehehehehe.

Det finns inget i hela världen som kan mäta sig med min pojkvän, så är det bara. Fantastisk helg med en massa kärlek, kaffe, cigg, tv-spel och Ben & Jerry's. Kan inte bli så mycket bättre med andra ord. Jag saknar honom redan. 

Sju timmar kvar nu, världens bästa kille, åh. Nio månader idag också, helt sjukt vad snabbt tiden går. Jag blir bara mer och mer kär för var dag, helt sanslöst. Och med tanke på att jag var upp över öronen förälskad redan vid första ögonkastet så kan ni ju räkna ut att det inte ens går att greppa längre. Ehehe, kärleksdrabbel ja, men jag är så lycklig.

Finaste fötterna skulle jag tro, eheh. Men ja, så ser de ut och jag är ruskigt nöjd faktiskt. Känns förjävla bra alltså. Det är nog någon som ska göra inbrott i vårt hus och jag är själv hemma, känns inte alls så stabilt. Pappa säger att jag ska tända alla lampor och Filip tycker att jag ska ge dem arga blicken om de kommer. Hoho, blir nog bra, puss.

Ska köpa godis och bli fet. Nähmen seriöst, galet sugen på choklad och mat vill jag bara kräkas av, så vad gör man? Jag är bäst på att komma på snygga bortförklaringar, whoop.

Såhär tyckte förresten min mamma om att jag vill skaffa dreads:
"Klart du ska, det är väl snart bara det kvar va? ;)<3"
Puss mamma lilla.

Idag har jag sovit, hela tiden och överallt känns det som, varav två gånger på historian. Vaknade av att Ellen skrattade och puttade på mig. Då stod läraren bredvid och pratade, hade till och med delat ut papper och grejer. Sträckte lite diskret på mig och blinkade några gånger, helt otroligt hur gott man kan sova på en skolbänk. Jag är nog ganska trött.
Vandrar förresten återigen runt i dreadstankar. Funderar på att fixa till löshåret så att dom blir lite finare och inte så glesa, och sen få dom gjorda efter jul. Blir aldrig riktigt klok på det där, hur jag än vänder och vrider på det. Hmm..

Jag börjar bli sjuk, inte alls okej. Skulle inte förvåna mig om det är svinis som hälsar på (troligtvis för andra gången). Bara för att jag sagt att jag inte tänker vaccinera mig. Hmpft. Eller så är jag bara förkyld för att jag blivit kall om fötterna. Vårt golv är inte nådigt att gå barfota på, det säger jag ju bara. Och klart att det ska komma sådär lagom till den här helgen. Måste bli frisk, måste bli frisk.

Nu är hon en nytatuerad och mycket nöjd tjej. Det var inte alls så farligt som jag förväntat mig. Åh som jag längtat efter känslan, man bara njuter. Ryser i hela kroppen, mhmm älskar det. Jag vill ha bakismat fast jag inte ens är bakis, gott ju.

Tjejen är pepp, utgång ikväll igen. Nu är det metalhoran the one and only som har blivit kärring, och det måste vi såklart skåla för. Dessutom verkar det som att halva eskilstuna drar till samma ställe ikväll, kan bli nice. Någon har ju dock tatuerartid i morgonbitti, så det blir väl skapligt tidigt ändå, wiho.

"I'm free because you said so

And I'm learning to grow

Because you held my hand"
.
Jag har utan tvekan världens finaste pojkvän.

Trött, hes och svettig tjej. Så värt.

Jag är pepp trots att jag lever på Ipren och fast vi inte riktigt vet var vi ska vara. Men vafan, är det Fibes, oh fibes så är det. Inte varje dag det händer direkt. Den här helgen blir nog ganska bra, nästa helg blir utan tvekan bäst. Saknar min influensasjuka kille, stackars. Nu är det dags att göra nytta, wiho.

Surar för att min tatuerare fick förhinder, får vänta tills på söndag istället. Klockan tio?! Ahmagad. Min medusa gör ont, typ jätteont. Vet inte varför. Min kropp är skum. Ovanligt? Njaaae. Jag är bra på att klaga, men allt är inte skit. Egentligen är det nog ganska fint till och med. Håller mig flytande i alla fall och det är inte illa! Det är bara mitt bittra cyberspacejag som håller låda.
Övertrötta tjejen är pepp, sådär fredagspepp. På en torsdag? Ellen hämtade ut biljetterna till fibes oh fibes idag, kommer bli gaaalet. Nu slipper jag ju ha ömma fötter också, woho.

Jag är trött, blivit lite för lite sömn de senaste nätterna. Men det tar vi igen, som jag ska sova i helgen, mhmm. Inte fel. Lyssnar på The Almost och saknar Flip. Väldigt väldigt mycket. En vecka kvar bara, åh. Ikväll ska jag lyckas komma i stallkängorna med nygaddade fötter, lär gå bra. Men vad gör man inte? Skänk en tanke till mig strax efter klockan tre är ni gulliga. Det är då det gäller, ih. En sak till, jag är trött, mycket trött. Puss.

Något med min mage är uppenbarligen inte bra. Surt. Ska sluta med mat, helt klart överskattat. Kroppen säger ändå bara ifrån så det är väl lika bra vavava. Tjurig tjej. Vill ha pojkvän, kaffe och cigg, tack! Eller sommar i Göteborg med fina människor, vore inte heller fel. Eller kanske en mysig helg i huvudstaden? Skitsamma, ge mig bara något som är värt att gå upp på morgonen för så är jag nöjd. Och jag längtar tills i morgon, då blir det aj aj.

Min mage gör sjukt jävla ont just nu, vill mest bara lägga mig ner och inte vakna igen. Sådär ont att det nästan är outhärdligt, och jag kan inte komma på orsaken. Skulle kunna vara lite för mycket kaffe och lite för lite mat. Ändå ovärt. Svullen så att den liknar en badboll är den dessutom. Känner mig som om jag vore gravid i tredje månaden, minst! Hur man nu känner sig då, det vet jag ju faktiskt inte. Hej komplex!
Idag har jag fikat och diskuterat livet med Micke och i morgon är det nationella prov som gäller. Visserligen är det den svenska skrivdelen, så det känns inte särskilt jobbigt. Men fem timmar är en ganska lång tid att sitta instängd i en aula. Mina tuttisar (som Aleeks säger) svider, stackars. Annars mår de riktigt bra och jag är grymt nöjd. Så värt!

För dig skulle jag både kunna leva och dö.
Du är så mycket mer än vad jag någonsin trodde att någon kunde vara.

Det är något med Kent som aldrig går ur hjärtat, det smärtar liksom lika skönt varje gång. Kan knappt komma ihåg hur gammal jag var, bara att pappa hade fått tag på Hagnestahill, och när den kom ut var jag åtta år. Åtta och fast alltså. Och nu efter ytterligare tio år, då jag faktiskt kan relatera till texterna och känslorna i dem, har de blivit till poesi för en sårad själ. En sorts trygghet att komma tillbaka till. En bekant röst till bekanta melodier. Som finns där och sätter ord på det som är för tungt att bära själv. Manar fram tårarna när hjärtat svämmat över. Påminner mig om att det är värt att kämpa även när det är svart och svårt. Ett skyddsnät, helt enkelt.

"Kom, kom atombomb

Om vi nån gång, nånsin blir som dom"

<3

Det var värst vad mycket som ska erkännas under samma period, både för mig själv och för andra. Fast visst känns det skönt, en riktig lättnad faktiskt. Man orkar inte gå och hålla på saker hur länge som helst. Nu vet i alla fall mor min att jag röker, frågan är när jag ska tala om att jag piercat bröstvårtorna, hmm. Stackars mamma.

Idag har vi fikat, fikat, fikat och fikat lite till. Pratat om allt mellan himmel och jord. Jag har bästa tjejerna, inget snack om saken, puss! Eskilstuna är förresten sämst, jag måste till stockholm och införskaffa en ny garderob. Det börjar bli kris. Nu ska jag försöka göra färdigt min mediekommunikation, det enda som går bra i skolan för tillfället, yay!

Fattar inte grejen riktigt, men för varje gång jag färgar rött så blir underhåret svartare. Ganska skumt tycker ju jag då va. Hade liksom skapligt ljusbrunt innan, dessutom. Men det var ju tanken från början, med underhåret alltså, så jag klagar inte. Hehehehu. 

Mitt illamående just nu är inte to die for, det kan jag tala om. Idag har jag två lektioner varav en ska användas till att skriva prov. Jag gör nog det där provet en annan dag, ah. Måste fota till min utställning också ehehehehe.

Sov två timmar inatt. Gick sen till skolan och drack kaffe och fyllde på med nikotin. Skrattade tills jag nästan tuppade av och struntade sen i resten av dagen. Gick hem och somnade på soffan istället. Kände mig väldigt produktiv, men det var det värt. Har jag förresten sagt att jag har världens bästa pojkvän? 

Egentligen borde man inte utsätta sig själv för att läsa gamla sms. Det blir lite för sentimentalt, lite för fint. Ge mig sommaren tillbaka, tack. Ge tillbaka mig själv. Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var då. Snälla, tala om för mig vad det är som händer?

Jag vet någon som kommer att skippa frukosten den här veckan, så det är nog lika bra att hålla sig undan tills lunch eller så. Vi ska göra om vårt kök och de börjar i morgon klockan sju. Härligt, verkligen. Ser inte fram emot det direkt om jag ska vara ärlig. Vardagmornar är inte direkt min bästa tid på dygnet, så att säga.

Jag har just sovit i tretton timmar och det var ruskigt skönt. Släpade mig dock upp nyss för att dricka kaffe och sånt där, det duger det också. Försökte förstå mig på nya tv:n, det gick mindre bra. Inte nog med att den är gigantisk, kontrollerna är också onödigt stora. Kom halvvägs i mitt försök att slöa i soffan, sen gav jag upp. Nu sitter jag här och saknar min man istället.

Om en timma kommer sötellen hit. Vi ska snacka skit och bli onyktra. Blir nog bra alltså ehehehhe. Kvällen lär ju för övrigt bli ganska spännande, stockolmsbrats och allt. Men vi har ju varandra, mhmm.

Han är den finaste i hela min värld, och på något sätt står han ut med mig fast jag krisar. Finns ingen som gör mig lyckligare. Den här månaden är för övrigt ganska späckad. I morgon är det lokalfest, fira ännu en nybliven artonåring. Nästa fredag är det Stockholm och en massa onödigt för treorna. Veckan efter det ska Ellen och jag släppa loss (hur nu det ska gå med nytatuerade fötter?!) till Fibes oh Fibes som kommer till Raw. Måste köpa ett par nya skor, annars lär det gå sådär. I alla fall, helgen efter är det öppet hus på skolan som gäller, på en lördag liksom. Ovärt. Men då kommer förhoppningsvis mannen också, och det väger upp allt. Sen är det december, galet.

Jag var duktig ett tag men nu går det utför, känns som att det är dags för ett till ryck. Måste be mamma att köpa en våg, ganska jobbigt att hela tiden behöva gå på känn. Hmm.

Jag vill bara skrika tills jag går sönder. Åt det som gör ont och åt de som gör mig illa. För egentligen, vem bryr sig? Ingen.

Det har blivit vinter i Eskilstuna, med kyla blåst och snö. Kan inte säga att jag uppskattar det. Dör lite inombords varje gång vinden letar sig in till själen. Och inte nog med det, jag börjar nästan tro att jag bor i en iglo och inte i en villa. Det är fruktansvärt kallt, i hela jävla huset. Har stängt in mig på rummet och skruvat upp elementet så mycket det går. Ska det vara såhär så vill jag inte vara med! Åh, det är lite tungt i hjärtat alltså.

Ska gadda fötterna 19 november och det lär göra djävulskt ont. I alla fall om man ska tro de som redan gjort det, och det känns väl lika bra? Men ack så värt och ack så pepp tjej. Åååh. Nu håller vi bara på att övertala Ellen också, tror nog att hon är bra sugen på lite färg hon med, hih.

Jag har tydligen lyckats få nackspärr eller något i den stilen. Inte alls så skönt faktiskt. Känner mig som en.. zombie? Finns i alla fall vissa likheter. Men ja, Hassle är ju också ganska fin. Och jag behöver en ny garderob, det här är inte okej längre.

Min lilla märr var duktig idag, vann och allt. Fast egentligen var det Tindra som var mest duktig. Så fina tjejer, så stolt hästägare. Och så nöjd som hon var idag, hästen, det riktigt lyste om henne. Alla hennes människor var ju där, hon har en stor familj nu.

Och jag är trasslig, upp och ner och överallt. Paniken och ångesten avlöser varandra och min kropp mår fortfarande inte helt bra. Mitt i allt detta är jag så kär att jag det gör ont i magen. Jag saknar honom, mitt hjärta.

Ta aldrig någon för given, oavsett om det är din pappa, den stora kärleken eller din bästa kompis. Det må låta klyschigt men nästa gång du talar med personen kan också vara den sista. Jag är så trött på folk som inte ens tar sig lite tid till att vårda sina relationer, det krävs inte mycket. Och jag har själv dåligt samvete emellanåt, för jag vet att det finns vänner som jag håller på att slarva bort. Vänner som en gång ställt upp och betytt mer än allt annat. Som är värda så mycket mer. Men jag är medveten om det. Medveten om att jag måste göra något snarast om jag vill behålla dem. Och då är hälften redan vunnet.
Jag har en rädsla för att bli tagen för given, för att bara glömmas bort. För jag är ju ändå alltid där? Uppriktigt sagt, jag tillhör mest av allt mig själv, även om man delar med sig av olika stora bitar till andra. De valen jag gör är alltid mina egna och innan du vet ordet av så är jag på väg härifrån. Då är det redan försent.
Så var rädd om de du har. De som är värda att vårdas.

Nu ska jag vara duktig och göra mig själv en tjänst. Det är slut på daltandet, en gång för alla.

Vill ha sådär varma sommarnätter. Så varma att man kan sitta ute till småtimmarna utan att frysa. När man blir galet myggbiten och svär långa ramsor över alla elaka flygfän. Nakenbad när det äntligen blivit tillräckligt mörkt för att man ska låta bli att skämmas. Halvkass musik som ändå lyckas bli mysig när den kommer från en knastrig högtalare. Stickigt gräs mot brunbränd hud. Ett oräkneligt antal fräknar. En envis sol och hetta som får huvudet att vilja gå i bitar. Lycka, dans och kärlek. Sommar.

Så mycket som jag skrattat den här veckan har jag inte skrattat på hur länge som helst. Galet alltså. Även om både plattången och sängen strök med så var det värt. Känns som att det var precis det här jag behövde, nästan en hel vecka tillsammans med killen. Helt otrolig är vad han är och det finns ingen annan som jag älskar på samma sätt, ingen i hela världen. Åtta månader dessutom. Jag är hemma nu.

Jag är så oerhört lycklig över att jag har er, fantastiska människor. Ni är inte särskilt många, men ni är desto viktigare. Kvalitet framför kvantitet, som man brukar säga. Det är ni som gör att jag klarar mig genom dagar som annars vore riktigt tunga. Tack ska ni ha, flickor och pojkar. Ni är värda mer än guld.

Lite mer pepp än plugg just nu. Men jag antar att det är okej. Självförtoendeboost. Dansar omkring halvnaken och njuter av att vikten går åt rätt håll. Tack! Laddad tjej, hiho.

Jag saknar min häst. Inte just ridningen, men arbetet från marken och allt runt omkring. Stallet klarar jag mig borta från bättre än vad jag hade vågat hoppats på. Men just den där känslan, när ett så stolt och självständigt djur som en häst på 400 kilo väljer att släppa allt och förlita sig helt och hållet på dig. Att se den följa minsta vink, när minsta lilla rörelse registreras och har en betydelse. Hur man faktiskt kan mötas och förenas, två så olika individer. Och hur en liten människa på 158 cm kan få en alldeles fri häst att följa henne. Att leka lika ystert som en fölunge och i sin fulla längd dansa runt på bakbenen för att man bett om det. När man har tagit sig dit, då är känslan oslagbar. Det är det jag saknar, det vi faktiskt hade.

• Fredag: Filip 
• Lördag: Überpartey
• Söndag: Oskarshamn
• Måndag: Oskarshamn
• Tisdag: Oskarshamn
• Onsdag: Oskarshamn
• Torsdag: Hemfärd
• Fredag: En jävla fest
• Lördag: Partey?
• Söndag: Deckad tjej

Ganska så värt lov alltså, eheh.

Börjar bli trött på att leta efter mig själv nu. Känner hur det börjar krypa i fingrarna, en längtan efter förändring, igen. Allt detta hattande fram och tillbaka, det är inte första gången liksom. Känner mig lite som min egen sommarkatt. Det var lättare förut, kanske ska bli svart och svår? Hjärtat, hjärtat, hjärtat. Det är väl det som gäller egentligen. Jag är bara så dålig på att lyssna.

Äckliga jävla värld, dö. Såg ut som en fisk i morse. Lustigt.

Vafan kvinna, stanna inte uppe såhär sent på kvällarna om du ändå inte kan hantera det. Du känner dig själv, allt för väl. Åh snälla krisiga huvud, krampande mage, blöta ögon, försvinn bara! Jag vill inte vara med längre. Lite "stoppa jorden, jag vill hoppa av!" känsla. Du som alltid är så optimistisk, vart har det tagit vägen nu? Don't worry, be happy. Var det inte det vi sa, idiot? Sluta vara rädd. Du kommer ändå inte svälta ihjäl, kräkas eller bryta alla ben i kroppen. Prettoäckel. Var självständig, visa lite stake. Vem är jag? Måste andas. Så skör. Går sönder. Aktamigjagfårpanik. Vart är du?

Det var fint igår, förfest på mitt lilla prinsessrum. Men det funkade ju bra? Inser att det bara är jag som har spillt, duktiga tjejen. Smultronvin lite här och var. Äschdå. Idag mår jag förjävla bra alltså!

Jag vet inte vad det är som är fel med mig, men det värsta är att jag tappat matlusten helt och hållet. Trodde aldrig att det skulle hända mig, haha. Frukosten funkar något så när fortfarande, annars är det bara mackor och pasta som går ner. Inte braaa. För övrigt målade jag just tre naglar och sen ångrade jag mig. Märkte att vi inte hade något att ta bort det med hemma så nu är det jättefint, verkligen. Om några timmar kommer det folk och sen blir det Raw, som vanligt. Jag har en bra känsla i magen och längtar efter mina brudar. 

Och som vanligt får han mig på bra humör, får mig att fnissa som den lilla flicka jag faktiskt är. Spelar ingen roll hur trasig jag än är, han lappar ihop mig varje gång. Min pojkvän är bästa medicinen, helt klart.

Jag går sönder.

Idag har jag druckit kaffe, bollat tankar och sett saker jag inte tidigare lagt märke till, förstått saker jag inte varit kapabel till förut. Det behövdes. Att sitta ner och prata utan att vara bunden av någon tid. Tack, verkligen.

Egentligen ville jag bara skryta lite, men vad är grejen liksom? Random. Jag har faktiskt inte taggat mig själv, promise. Annars rör jag mig inte gärna från sängen just nu, om det inte är för att gå på toa. Min kropp är inte glad idag, men det är väl inte hela världen antar jag. Märkte ni hur många inte det blev nu? Inte okej.

Skrev prov med en bra känsla i magen idag. Det var välbehövt. Känner mig som en ganska duktig tjej ibland faktiskt.

Just nu är jag sjukt peppad på nästa tatuering, och nästa efter det och nästa efter det osv osv. Det bara ploppar upp idéer i skallen. Bra idéer dessutom. Gillart.

Är tjurig och vill ha min pojkvän. Har ju fått en dörr till mitt rum och allt. En dörr som går att stänga till och med. Helt otroligt, har bara väntat i tio år liksom.

Update 00:34
Alltså seriöst Filip, det är inte kul utan dej!
Åh, avlider lite.

Jag är nog ganska tankspridd för tillfället. Går runt och gör konstiga ljud tills mamma tror att jag är sinnesrubbad och gnäller lite på mig. Skulle nyss stänga fönstret i mitt rum, gick två meter innan jag glömde vad jag skulle göra. La mig på mattan istället, kändes bra. Nu sitter jag vid datorn igen och känner att det blåser kallt, ahaaa fönstret. Bra Matilda! Snart kommer dom och sätter dit min dörr och jag har funnit det fina med Sigur Rós, lyckan är fullkomlig.

Håller på och tovar mitt hår, får väl se hur resultatet blir. Just nu liknar jag mest ett vandrande fågelbo och ser dessutom ut att ha blivit sisådär två år yngre. Yaya, helt okej iallafall. För övrigt så kommer Joshua Radin till Debaser, Stockholm nästa tisdag. Jag lär inte vara där, helvetes jävla skit.

Nu ska jag krypa ner i min säng som fortfarande doftar pojkvän. Saknar honom så fruktansvärt mycket. Världens finaste, puss.

Det måste vara något fel på mig, för det enda jag gör är att sova. För det första så sover jag sjukt bra på nätterna, är skapligt pigg när jag vaknar. Går till första lektionen, håller mig vaken ett tag, somnar. Andra lektionen, håller mig vaken ett tag, somnar. Lunch, vill bara sova. Klarar mig igenom sista lektionen, går hem, sover. Vaknar och fördriver tiden ett tag innan jag somnar igen. Till saken hör att jag aldrig kunnat sova på dagen förut. Eehrm?

Det är jobbigt ikväll. Egentligen inte bara ikväll utan hela dagen. Ensamt och kyligt. Antar att det är smällar man får ta när man mått tokbra alldeles för länge. Eller om man inte skruvat på elementet i tid. Eller tar egna initiativ här i livet. Om man står på egna ben. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Galen ångest.

Jag hatar snygga människor, gå och gräv ner er! Borde plugga men ägnar lite tid åt att vara bitter istället. Känns definitivt mer givande, bleh.

Ikväll lyssnar jag på Kent och lägger pussel med känslorna. 

Och jag som oroade mig för att bli bortglömd, jag kan sluta nu. Av en hel flock med hästar var det bara en som direkt lyfte huvudet från marken när jag visslade, en som kom fram med spetsade ögon så fort hon hade konstaterat att det faktiskt var jag. Min ponny. Min fina, svarta och ruffsiga lilla ponny. Nu var det ändå nästan en månad sedan vi hälsade på. I hjärtat är hon föralltid min.

Jag saknar honom redan, så att det värker i hjärtat. Min trötta, fina, bakfulla kille med rivsår på bröstet och skadad fot. Igår var iallafall övervägande bra, mina vänner är sjukt bra. Idag är jag seg.

Det var jobbigt idag. Jobbigt att se det halvtomma skåpet, jobbigt att se någon annan i din box. Din box, din plats, mitt hjärta. Oftast går det bra, men så kommer det ifatt och slår till så hårt att man tappar andan. Vi ses på söndag.

Idag är det som att både kroppen och hjärnan åker bergochdalbana, upp och ner, fram och tillbaka. Fjärilar i magen, tokpepp och lite halvgalet. Spetsar man det sen med en gnutta huvudvärk, ångest och en extrem trötthet så får man ett ganska bra hum om hur min dag har varit. Nu ska jag ut och rida Philiphesten och så ser jag fram emot helgen. Grymt mycket, hiho.

MIN KÄRLEK KOMMER PÅ FREDAG. Det är bättre än både födelsedag och julafton tillsammans! Här snackar vi lycklig tjej alltså, hihiho.

Just nu har jag fint sällskap av en dobervalp, en valp som för övrigt fyller ett på tisdag. Hans mamma slutade precis så hon kommer snart och hämtar honom. Under tiden ligger han här bredvid och härjar i min soffa. Ikväll är det utgång som gäller igen, ska fira Sebastian som blir 18. Fint!

Nu får jag smaka på konsekvenserna av alltför aktiv passiv rökning. Det är inte bra. Borde inte, får inte, ska inte. Alldeles för mycket pengar som går till spillo. Usch och fy och blä.

Favoriterna gick vidare i Idol. Knep båda platserna ganska oväntat, men det känns ack så härligt. Fina killar det där. Enda anledningen till att jag följer programmet dessutom.

Fastnade på kort med Aleeks mobilkamera för sisådär ett halvår sedan. Det var mediegala om jag inte minns helt fel, vilket jag dock är ganska säker på att jag inte gör. Ännu ett tillfälle där jag misstänker att folk endast hyste moderskänslor för mig. Men det kan vi ta en annan gång.
Hoho, hur gammal var du sa du?

Tack så mycket för att du förstörde min kväll. Tack för att jag nu får somna hungrig och med ångest. Precis vad jag behövde. Fint. Ja, jag är överkänslig men ibland hatar jag mig själv.

Edit: Jag har egentligen världens bästa mamma. Det blev mannagrynsgröt.

Sju månader och jag har aldrig varit lyckligare. Puss.

Klockren kväll, åh. Jag är så sjukt nöjd. Lagom onykter tjej med rejält onyktra vänner, kan inte bli så mycket bättre. Raw var värt och vi har dansat galet mycket, virvlat runt både på scen och på dansgolvet. Nu är mina stackars fötter alldeles slut och huvudet dunkar, men vad gör väl det? Det blir duschen en snabbis för att sen krypa ner i sängen. Vi ska inte tala om hur morgondagen lär bli, men just nu mår jag oförskämt bra i själen. Tack allihopa, ni är guld värda!

Idag har Aleeks och jag ägnat oss åt panikshopping. Skor till kvällen stod på agendan, vilket löste sig till slut. Nu är det det förfest hos Moa som gäller, sen bär det av till Raw med fint folk. Peppade tjejer, jadå! Kan inte bli mycket annat än grymt med oss i farten, hiho.

Snyftiga tjejen skulle ha gått och lagt sig för länge sedan. Nu kommer hon sig inte för. Blir istället sittandes framför datorn med världens finaste Håkan i lurarna, han som sätter ord på känslor som är för stora för att yttra själv. Spröda toner som letar sig fram genom den kyliga natten. Saknar min andra hälft, sådär så att det gör ont. Ont på ett fint sätt. Kärlek är fint, vad Håkan än säger.

Vet inte om jag vågar visa mig ute i helgen med tanke på hur många som redan varit framme och pillat på mitt hår. Rött var tydligen en mer uppseendeväckande färg än jag trodde, hiho. 

Mamma tänker tydligen ta med mig till västerås för att kolla upp en tatuerare som ska vara duktig. Inte mig emot alltså, tycker att det är ganska roligt att hon engagerar sig när det gäller det. Så jag tänkte försöka få iväg päronen så snart som möjligt för att få en tid det här året i alla fall. Om det nu visar sig vara intressant, vill säga. Yay.

Färgade för övrigt håret, typ igår. Vet inte hur mycket det syns på min högkvalitativa cambild, men det är rött i vilket fall som helst. Får se om jag lägger i svart också eller behåller det som det är. Nöjd tjej.

Just nu sitter jag uppkrupen i min säng och stör mig på att väggen jag lutar mig mot vibrerar. Min kvinnomage gör ont och jag ägnar dagen åt självömkan. Vetekudden skulle nog kunna vara min bästa vän, hiho. Mamma konstaterade precis att hon börjar acceptera det faktum att jag flyttar relativt snart. Bra mami! Givande dag? Inte direkt.

Du är den sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar. Om du bara visste hur mycket jag älskar dig, och hur mycket jag saknar dig. Obeskrivligt är vad det är. Du är den som får mig att orka, mitt syre, mitt allt. Puss.

Jag har äntligen kommit på vad jag ska fota till min utställning. Det tackar vi en tråkig fotolektion, youtube och Regina Spektor för, tack tack! Det ska i vilket fall som helst bli lite udda bilder, foto kombinerat med illustrationer för hand. Hur slutprodukten kommer att se ut har jag inte riktigt bestämt än, men just nu sprutar det idéer ur min kreativa del av hjärnan. Känns fint, speciellt när jag idag misslyckades med det allra första provet för den här terminen. Men men, fram med valpögonen så kör vi igen!

Jag pluggar och det går verkligen inte bra. Måste vara sämst på det här. Blir frustrerad bara jag öppnar böckerna. Till i morgonbitti ska jag ha lärt mig det mesta som hör judendomen till. Lycka till med det säger jag bara. Önskar att Filip vore här så att man kunde få ha det lite roligt åtminstone.