.

http://lillHurricane.blogspot.com

.

Sådärja, nu har jag fixat och trixat lite, och går det som jag vill att det ska göra så kommer man att komma till den nya bloggen med hjälp av samma adress som jag har nu. Jag är alltså kvar på blogspot, men den nya bloggen är bredare och bättre anpassad för att lägga upp bilder bland annat. Så det blir förhoppningsvis lite fler bilder och eventuellt färre ord. Flytten borde ske någon gång nu i veckan, och jag hoppas att det kommer att gå smidigt, hah. Ni lär märka! För övrigt så kommer filip imorgon, så det lär bli lite si och så med uppdateringen. Men helt dött kommer det som sagt inte att vara, håll utkik!

Hej mina vänner, jag funderar på att flytta mitt bloggande igen. Det fungerar liksom i ett år, men sen känns det som att kvoten är fylld och jag måste börja om på ny kula. För mycket på samma plats, för rörigt. Denna kommer dock att finnas kvar (precis som min förra blogg med samma namn, fast på blogg.se). Har dock inte bestämt mig än, men när jag väl gör det så lovar jag att meddela er och jag hoppas att så många som möjligt hänger med i en eventuell flytt! Puss.

Ingenting. Ibland är allting bara ingenting. Och det är nog det värsta. Ingen någonsin. Aldrig. (eller?)

.

 Kvällen blev minst sagt fin med en förfest som varade i nästan sex timmar. Dans, svett och tårar. Sådär som det ska vara. Mina vänner är guld, så är det bara. Kamerorna dog dock efter att Ellen och jag tagit femtioelva oerhört charmiga bilder, så det blev inte så mycket mer än så som förevigades. När jag tänker efter kanske det är lika bra. Nu ska jag nog passa på att försöka sova medan alkoholen fortfarande sitter i. Imorgon är det släktkalas med allt vad det innebär. 

(Duktig tjej som anstränger sig för att blogga när hon kommer hem, men som går och lägger sig innan hon publicerar det. Bra matilda, bra.)

Allt är ganska sämst för tillfället, även om det börjar ordna upp sig. Nästintill utebliven nattsömn + obefintlig matlust + städning + shopping + träning är inte grejen. Jag vet att det måste finnas en gräns, men mina är ganska luddiga och det slutade med att jag knappt kunde ta mig uppför trappen till mitt rum. Mamma var dock gullig som ställde sig och gjorde lasagne endast för mig och min matkoma är just nu brutal. Har säkerligen ätit för hela helgen. Nu ska jag dock försöka vakna till liv en gång för alla, kvällens lösning på problemen stavas nämligen vin.

I want to live where soul meets body
And let the sun wrap its arms around me
And bathe my skin in water cool and cleansing
And feel, feel what its like to be new

.

Pillemarisk tjej på kvällspromenad tillsammans med kameran, skulle man nog kunna kalla detta. Idag var det i alla fall en glad hurricane som klev upp ur sängen efter att äntligen ha fått sovit ett vettigt antal timmar. Om det berodde på ren och skär utmattning vet jag inte, men att jag blivit bortskämd med att ha en mysig pojkvän att trassla in mig i om nätterna är det ingen tvekan om. Nu har jag i alla fall snart överlevt en och en halv vecka och kan börja räkna dagarna tills jag får sno kroppsvärme av honom igen. Nu ska jag dock återgå till att bläddra i min tidning från Djurens Rätt som kom på posten alldeles nyligen. Och vara lite arg på mig själv för att jag inte gjort vad jag skulle göra idag, och tvärtom.

Mysfaktor på hög nivå, trots att det aldrig riktigt blir samma sak när man är ensam om det. Men i alla fall, rabarberté, gurkmacka med extra gurka och fruktsallad på banan, hallon och blåbär. Och lite kokos på det såklart. Ett helt okej recept på en fin kväll om jag får säga det själv. (Kollar på Idol också, men det är en liten hemlis).

Tre gånger på tre dagar har Aleeks och jag varit på ungdomsmottagningen nu. Det måste verka som att vi inte går någonstans utan varandra, haha. Vi har nästan börjat känna oss lite som hemma när vi glider in där och slår oss ner i deras fåtöljer. Jag har i alla fall kommit fram till att jag ska ha kopparspiral istället för p-piller. Verkar bra tänkte jag, slippa hormoner och sådant tjafs, kalas! Men så skulle hon ju förklara hur ingreppet går till. Kort sagt, det lär göra ruskigt ont och jag kommer med största sannolikhet inte att överleva. Lyckades i alla fall boka en tid om tre veckor. Så.. jag har alltså tre veckor på mig att göra allt det där man måste ha gjort innan man dör. Vad det nu är?

Måste bara säga att jag till slut vågade mig på att göra tofubollar till middag. Har inte alls varit något fan av det förut, men efter att ha ätit det typ varje dag under emmabodavistelsen så kände jag att det var dags att ge det en chans till. Och ja, det blev ruskigt gott. Ska aldrig mer säga ett ont ord om tofu, även om jag fortfarande inte tycker att det är någon höjdare naturellt. Men ändå, hur användbart som helst!

Idag fick jag ett himla fint erbjudande om kaffe och trevligt umgänge hemma hos Sofia, som numera bor på cykelavstånd från mig. Sådant tackar man såklart inte nej till, så där spenderades ett par timmar tillsammans med henne, Aleeks och Ellen. Skitsnack och kedjerökning. Bäst, som alltid. Puss!
.

Om ni bara visste hur stolt jag är över mig själv just nu. Hur värmen bara sprider sig i kroppen och hur ett fånigt leende letar sig fram på mina läppar. Jag lyckades, äntligen, sätta ner foten och vända, helt på egen hand. Mitt i allt hulkande, mitt i all rädsla, så började jag andas. Jag må fortfarande vara lite skev och trasig, och jag må fortfarande ha en bit kvar att vandra, men jag har banne mig börjat gå!

Mmhm, måndag. Befrielse. Vardag betyder nämligen skola för lillebror och jobb för mamma (oftast) och pappa, vilket i sin tur innebär att jag får ha min morgonstund ifred. Guld värt faktiskt. Men ja, annars har det som sagt varit full rulle idag. Först ungdomsmottagningen med Aleeks som skulle sätta i sin p-stav. Jag ställde självklart upp som mentalt stöd, men kan erkänna att jag var ganska nervös själv också. Satt och läste broschyrer om HIV för att hålla tankarna på annat håll under tiden, och med min utökade kunskap säger jag bara: skydda er kids! Passade på att boka tid åt mig själv också, tänkte slippa dessa piller en gång för alla. Ska tillbaka på onsdag för rådgivning, asbra. Skulle egentligen ha gjort ett besök på banken också, men det kändes roligare att shoppa istället. Tänk så det kan gå. Kan lägga till att jag varit snäll och duktig och hjälpt mamma med att både handla och laga mat. Antar att det är lika bra att göra rätt för sig när man bara glider omkring. Bjuder på en mindre charmig bild också, bara för att jag gillar er!

Då söndagar är en ganska tråkig dag så tänkte jag att vi hittar på något sånt här istället:
Totalt oviktig fakta/saker du kanske inte visste om hurricane:

• jag är galen i picklesgurkor, kan äta hur många som helst om vi råkar ha en burk hemma.
• jag är mer eller mindre en träningsnarkoman. När det var som värst gick jag upp klockan fem på morgonen för att hinna träna innan skolan. Gjorde jag inte det så var hela dagen förstörd.
• jag älskar att handla mat, och det tar oftast väldigt lång tid.
• jag har svårt för stress. Stress i kombination med mycket folk slutar oftast i panikattacker. För att kunna hantera det har jag alltid en plan i huvudet för vad jag ska göra, exakta klockslag för när jag ska göra vad osv. 
• jag misstänker att jag är född med något slags självskadebeteende, inget direkt allvarligt men ganska jobbigt. Började med att jag pillade upp ett sår på näsan som väldigt liten, som jag sen hade i flera år för att jag rev sönder det hela tiden. När mina dagiskompisar frågade vad jag gjort sa jag att jag ramlat på en sten, hah. Och så har det fortsatt, mer eller mindre.
• jag är också född med toffsar på öronen (som en lokatt, borta nu dock), och med anmärkningsvärt korta armar och ben. 
• jag upptäckte nyligen att jag även kan vicka på öronen, till min egen stora förtjusning. Hysteriskt kul, nästan.
• jag är i grund och botten en obotlig optimist, tro det eller ej. Hade en barndomskompis som hatade mig emellanåt för att jag alltid var så positiv.  

Det var det. Imorgon blir det full rulle med besök på ungdomsmottagningen och banken bland annat. 

Det här är vad jag lyssnar på, i ett desperat försök att hålla kvar sommaren åtminstone ett litet tag till. Det fungerar ganska bra, i själen är det varmt och soligt i alla fall. Allmänt mysig dag, far min kom dessutom hem med choklad till mig. Mörk såklart, och rättvisemärkt. Precis som vanligt, perfekt. Imorgon blir det även nybakat bröd till frukost. Säger ju det, bortskämd tjej! Fast jag trivs ganska bra så. 

Ni som är lite uppmärksamma kanske har märkt att det tillkommit lite här på bloggen (se högerspalten). Bland annat kan den nyfikne nu läsa lite om självaste Hurricane, och så håller jag på att dela in inläggen i kategorier, för att man lättare ska kunna gå tillbaka och hitta det man vill läsa om. Har kommit en bit på väg, men är långt ifrån färdig. Håll ögonen öppna, ni som är intresserade. Det är nämligen sånt här jag pysslar med när jag inte har något att göra om dagarna.

Kärlek.
Om det är något som är svårt att sätta ord på så måste det vara kärleken. Ändå försöker vi prata om den, ofta och mycket. Väga för och emot. Hata den och älska den. Vi försöker värja oss eller så trånar vi efter den. Konstaterar hur fint det är att ha någon eller klagar över hur jobbigt det är att vara så bunden. Jag tycker att allt det där är svårt och vet oftast inte vad jag ska säga. Vad säger man till någon som vill ge upp kärleken, när den är det vackraste man vet? Det slutar oftast med "fast ah, du har det ju som du har", och jag svarar med ett "jomen jag förstår ändå hur du menar!" För nog förstår jag, jag har varit där. Jag har faktiskt, trots mina ynka nitton år (jag kan tänka mig att många höjer på ögonbrynen när jag yttrar mig om så kallad äkta kärlek), hunnit med att vara både olyckligt kär, kär för första gången och bara flyktigt förälskad. Därför kan jag säga att jag är så lyckligt lottad att jag funnit the love of my life. Den där riktiga kärleken. Som jag vill dela allt med, bli grå tillsammans med. För varje gång jag hör någon annan resonera om det så blir jag bara säkrare. Då går det upp för mig att jag aldrig tidigare varit så trygg, fri, stark och självständig. Att det inte är likt något annat jag tidigare upplevt. Allt tack vare honom och det han ger mig genom att bara vara sig själv. Egentligen är det en ganska fantastisk kärlekshistoria, lite sådär som på film. Och jag vet, att även om det inte slutar lyckligt, så kommer han att förbli Den. Och jag vet också att jag, i så fall, alltid kommer undra hur mitt liv sett ut om det varit med honom. För jag tror att det är en sådan sak man bara upplever en gång i livet. Det behöver inte vara den personen du tillbringar resten av dina år tillsammans med. Det kanske inte ens blir mer än en sommarflört (en sommarflört som du dock alltid kommer att bära med dig allra längst in i hjärtat). Men jag är säker på att det finns en sådan för alla, frågan är bara om Den dyker upp när man är femton, femtio eller på ålderdomshemmet. Fast det är nog upp till ödet att avgöra, och när det händer så kommer du definitivt att märka det.

Gjorde godaste bönburgaren idag, eller godaste vet jag inte, men god var den. Och det är ett bra betyg då jag är en riktig sucker för sojaprodukter. Tyckte att det var dags då jag inte gjort det tidigare, och att göra maten från grunden är ju aldrig fel. Den fick några potatisklyftor och en bönsallad till sällskap. Behöver jag säga att jag är proppmätt? Nu ska jag dock hoppa i klänningen och klackskorna, ingen tid för vila här inte. Idag är det nämligen inflyttningsfest hos Sofia som lämnade boet nu i veckan! Tanken är väl att det ska avslutas med utgång. Jag är hur peppad som helst, måste jag erkänna. Ska bli underbart att få träffa mina vänner som jag inte sett på en evighet. Dock blir det ingen alkohol för mig ikväll, är inte speciellt sugen efter lite för mycket blåbärsvodka förra helgen. Dessutom har jag mensvärken från helvetet, så det blir Ipren istället. Ha det fint hörrni, för det är precis vad jag ska ha!

Förresten, om någon missat det så kan ni bevaka bloggar jättelätt med hjälp av bloglovin. Vill ni börja följa min så gör ni det här eller så klickar ni på ikonen i högerspalten. Seså, häng med nu va!

Trivs än så länge ganska bra med att bara gå hemma och mögla, tro det eller ej. Har för dagen sysselsatt mig med att diska, träna och tvätta håret, så jag har åtminstone gjort lite nytta. Försöker även bestämma mig för vilken som ska bli min nästa mobil, det är tydligen dags att byta ut min bruna och fina(?) telefon, vilket är lättare sagt än gjort. Ja, jag är ytlig och gillar den just för att den bär en av mina favoritfärger, i själva verket är det en ganska skrotig telefon. Men nog om det, nu ska jag ut och promenera i sensommarsolen och hoppas på att jag inte blåser bort. Fred och kärlek.

Idag är det höst, åtminstone under de timmar jag har varit vaken (hörde rykten om att det var varmt och soligt imorse, men det vet jag ingenting om), och jag var inte sen att hänga på och plocka fram sockor och mössa. Hade lätt kunnat ha vantar på mig också, men det kändes som att jag skulle släppa sommaren lite väl mycket då. Är inte riktigt redo för det än. Tog i alla fall cykeln in till stan för att luncha med min babygirl Aleeks, som hänger på körskolan hela dagarna. För mig blev det dock bara en chai latte, med sojamjölk istället för vanlig mjölk såklart. Mest för att det är godast så. Den var ljummen, men ändå helt okej. Håller fortfarande fast vid att Espresso House gör den allra bäst. Sen traskade vi runt på stan på jakt efter en ny foundation till mig, vilket tycks vara en ren omöjlighet att hitta. Är helt in love med min nuvarande och har haft samma sort i flera år, just eftersom att den passar min ljusa och något gula hudton perfekt (sjukt svårt att hitta), men av någon anledning är den alldeles småglittrig?! Bara i just den nyansen också, förstår inte alls vitsen. Lovar att det är twilighthysterin som står bakom, småflickorna vill vara bleka och helt sparkling. Hmpft. Vi fördrev istället tiden med att drömma oss hemifrån bland vinglas och kastruller.

.

Nog är han finast alltid, och nu har vi faktiskt passerat ett och ett halvt år tillsammans. Det ni! Imorgon åker jag hem till Eskilstuna igen. Måste medge att det inte känns helt okej och att jag verkligen skulle kunna vänja mig med att ha honom i min närhet dygnet runt. Kär tjej var det ja, ingen tvekan om den saken.

Vill bara säga att jag är alldeles nöjd och sådär skönt oproduktiv (kan man ens säga så?) som man bara kan vara. Våra dagar kretsar mest av allt runt pokémon och att ligga i en hög (och äta mat, ni skulle bara veta hur bortskämd med god mat jag blir). Livet är bra, och jag är inte ett dugg avundsjuk på dem som börjar/börjat skolan nu i dagarna.

Åker till darling/the love of my life/mannen med mustasch nu (jaa filip.. mustasch), och har med mig hela garderoben. Skulle kunna tro att jag kompenserar för de senaste gångernas minimala packande..

Dreads. Mycket i mitt liv kretsar just runt dessa ting och därför tänkte jag knåpa ihop en lista på saker som, enligt mina egna erfarenheter, är bra vs. mindre bra med att bära omkring på dem.

ASBRA ELLER BARA BRA:

• du slipper dåliga hårdagar.
  
• du slipper platta, föna, kamma, spraya och fixa håret i en timma för att sen gå utanför dörren, inse att det är fuktigt i luften eller till och med regnar och att din kväll i och med detta är förstörd.
• folk pratar med dig, överallt och hela tiden. Alla har alltid någonting de undrar över, t.ex. om man fortfarande använder kobajs till att göra dreads, om du har weed, om man aldrig tvättar håret, om de får känna/lukta/smaka på det osv. En riktig isbrytare helt enkelt.
  
• du har alltid någonting att pyssla med. Har du virknålen med dig är det en perfekt sysselsättning medan man väntar på tåget, bussen, fikakompisen, att maten ska bli klar eller något helt annat. Har man mot förmodan ingen virknål med sig kan man alltid rulla, rulla och åter rulla. Man kan aldrig rulla dem för mycket.
• Ingen blir förvånad om du inte äter kött.
• Ingen blir heller förvånad om du råkar glömma att ta på dig bh:n en dag, eller om du helt sonika sparkar av dig skorna och bestämmer dig för att gå barfota istället. Allt är accepterat.
• du har alltid med dig en kudde, vilket innebär att du kan göra det bekvämt för dig själv oavsett var i världen du befinner dig.
• du kan gömma saker i dem, tex. dig själv (åtminstone ditt ansikte).
• du kan låtsas att du har mustasch. Det blir aldrig tråkigt!

.
MINDRE ASBRA ELLER BARA MINDRE BRA:

• det kan vara så att alla dagar är dåliga hårdagar.
• folk kan tro att du har kobajs i håret, att man aldrig tvättar sig osv. Dessa fördomar ger i sin tur folk rätten att se ner på dig, tydligen.
• folk (typ poliser, lärare och föräldrar) kan tro att du innehar dödsknark, eller att du åtminstone röker på. Gärna hela tiden.
• din mamma kan även tro att dina rökelser innehåller opium.
• droger blir överhuvudtaget ett väldigt aktuellt ämne, oavsett om du vill det eller inte. Till och med om du alltid varit oskyldig_chey91. Ingen skonas!
  
• du kan drömma mardrömmar om att onda saker händer dina dreads, tex. att de går av eller att någon försöker elda upp dem.
  
• du kan tappa bort saker i dem. Tex. virknålar, hårspännen och hårsnoddar.

.
Peace and love. Over and out. Det var allt för den här gången vänner!

.

Nattmusik och finmusik.
Fnissar åt bilder från emmaboda och
längtar efter att få vakna och gå upp och äta frukost.
(Vill sitta på tak också. Och pussas. Och kolla på stjärnorna.)

Sådär, nu är jag back on track igen och tänkte berätta om min ganska händelserika lördagkväll/natt. Det var som sagt Å-festen, Eskilstunas årliga festival som väcker den annars ganska gråa befolkningen till liv för att vallfärda mot centrum där allehanda festligheter äger rum. Karuseller, musik, alkohol, sockervadd, diverse olika stånd med diverse konstiga och mindre konstiga grejer är bara ett litet urval. Här förenas dessutom flera generationer i buskarna för att tömma sig på kroppsvätskor, allt från fjortonåringar som har sin första fylla till folk i övre meddelåldern som verkar vilja återuppleva den. Ja, som ni förstår blomstrar vår stad under denna helg, och jag hade det inte mindre trevligt jag (även om jag bara intog kaffe). Aleeks och jag startade kvällen i Djurens Rätt's tält, där vi passade på att plocka på oss en mängd informationsblad och äntligen bli djurfaddrar. Fick en kokbok för "besväret" och jag blev alldeles till mig. Kokböcker är för mig vad skor är för mina vänner, typ det bästa som finns med andra ord. Nu ska jag bara betala in tjugofem kronor i månaden och stödjer i och med detta arbetet för djurs välmående. En peng väl värd att avvara. Sedan fortsatte vi för att möta upp vårt sällskap, bland annat en lagom berusad Milla. Hon var söt och peppad som alltid och övertalade mig och Aleeks att åka karusell med henne. En halvtimma senare och trettio kronor fattigare vinglade vi glada i hågen iväg för att lyssna på vad jag kom dit för, Kalle Baah. Och fint var det, så fint att det kändes i hjärtat och ända ut i tårna. Så fint att det var omöjligt att sitta still, vilket föga förvånande resulterade i en timmas konstant dansande på trottoaren. Efter en stund fick vi till och med sällskap av ett gäng, lika glada, män från texas(?) som loved my rasta. HAH. Alltså måste de vara godkända, om man bland annat får komplimanger av en svart kille som haft dreads ner till midjan! De uppskattade i alla fall vårat sällskap så mycket att de var tvungna att föreviga oss med sin kamera. Kan dock tänka mig att bilderna blev föga smickrande, men vad gör det om hundra år? Min kväll var i vilket fall som helst toppen, puss på alla er som bidrog.

Igår var fantastiskt, men det tänker jag ta senare. Typ imorgon när orken finns. Den här kvällen ägnar jag åt att tänka tillbaka på tider då det var höst, håkan och fuskchampagne som gällde. Sena sommarnattstimmar under en stjärnklar himmel och dans i vardagsrum. Vänskapsrelationer som gick fel eller inte gick alls. Och det är inte bara en, utan kanske två eller till och med tre (beroende på hur man räknar). Otroligt fint, lite tragiskt och oerhört vemodigt. Precis sådär som livet är ibland.

Skottland var obeskrivligt vackert, vänstertrafiken hemsk (hade verkligen dödsångest), maten köttig och fet, kaffet svagt, tjejerna söta, folket trevligt och det var helt klart en resa värd att göra om. Nu är det dock skönt att vara hemma, även om eskilstuna känns oerhört instängt. Flyr härifrån (för ett tag i alla fall) så snart som möjligt. Nu ska jag äta B&J's, dricka kaffe och antagligen ta mig ner till stan lite senare.

Sådärja, det blev dreads i luggen också. Vet inte riktigt vad jag ska tycka egentligen, men skönt är det. Tänkte mest tala om att vi åker till skottland imorgon. Jag + familjen = jag kommer antagligen att tillbringa mesta tiden tillsammans med min kamera. Nähmen, det är ganska fint ändå. Är hemma igen på fredag. (saknar darling hur mycket som helst, lite jobbigt kommer det att bli.) Ha det bra och håll tummarna för att jag kommer fram och tillbaka utan missöden, tack!

Är lite inne på att göra dreads av luggen med, måste ju nästan göra något åt den i vilket fall som helst så. Funderar även på att färga håret så att jag blir av med min ganska råttfärgade och inte så snygga utväxt. Önskar ibland att jag vore blond, eller att jag åtminstone skulle passa som blondin då naturligt blonda dreads är sjukt nice. Att bleka och greja är dock inget jag vågar ge mig in på då de redan är ganska sköra. Men ah, lite ny färg vore kanske inte helt fel ändå.

Sista dagen på jobbet är nu avklarad, lite trist men ganska skönt. Kan dock hända att jag blir inkallad fler gånger under året om jag har tur. Tills vidare får jag väl bara sitta och vänta på att pengarna rullar in, typ. Ska för övrigt festa nykter ikväll. Lovade mig själv att jag ska vara utan alkohol ett tag nu (i alla fall i mer än en vecka..) efter emmaboda, för min kropps skull. Hehehihu, kul. FÖRRESTEN så kommer kalle baah till å-festen här i eskilstuna nästa helg, men allt annat är typ skit och festivalbiljetterna jättedyra. Det suger ju.

Vet att jag sa att jag skulle vänta med bild tills den läkt, men där sitter den, alldeles öm och fin. Kan tillägga att han är helt fantastisk i verkligheten med alla små och fina detaljer. Färgen blir dessutom bara bättre. Och nej, det finns egentligen ingen fancy historia bakom, ledsen om jag gör någon besviken. Jag vill helt enkelt pryda min kropp med sådant som jag själv tycker är vackert, står mig nära och som får mig att må bra. Sådant som är jag och som jag på ett eller annat sätt kan relatera till (tror inte ens att någon av mina närmaste frågat varför jag valde just det motivet, det är nog inte särskilt oväntat för de som känner mig). Om sen övrigt folk förstår eller inte är helt oväsentligt, det är inte det som betyder. Och tanken är i alla fall att alla de sakerna tillsammans, så småningom, ska bilda ett konstverk. Början är bra, mer än bra till och med.

Idag har jag:

• Skrattat så mycket att jag lär ha träningsvärk i magen imorgon, med rätt sällskap är det till och med roligt att städa toaletter.
• Tatuerat mig och är så fruktansvärt nöjd, vill bara ha mer.. och mer.. och mer. Bild och sånt kommer när den är läkt!
  
• Även träffat Aleeks som gjorde mig lite sällskap, finfint.
  
• Gjort egen müsli efter det här receptet, fantastiskt gott.
• Ätit pastasallad. Vilket jag även gjorde igår.. och förra veckan.. osv. Finns ingen bättre lunchmat.
  
• Storhandlat på coop. Alldeles själv. Älskar det och kan gå hur länge som helst. Lite småknasigt.

(Dessutom kan man väl säga att semestern för min kära lilla blogg officiellt är över, i alla fall för ett tag. Hoppas att ni hängt kvar, ni tappra och trofasta människor som på ett sätt håller den vid liv. Puss!)

Emmaboda, åh emmaboda.. Vet inte ens vart jag ska börja, är fortfarande helt lyrisk! Allting bara klaffade och jag mådde så oförskämt fint under hela vistelsen. Egentligen är det lika bra att jag fattar mig skapligt kort, då ord omöjligen räcker för att beskriva känslan jag har i magen. Men vi har bland annat dansat oss genomsvettiga till digitalism, peppat till hoffmaestro, drömt oss bort tillsammans med deportees och nästan nuddat himlen med kalle baah. Jag har till och med gått på bajamajorna utan att må dåligt (bara man lär sig vilka man ska undvika så är det lugnt), inte tagit en ordentlig dusch på fyra dagar och ändå fått höra att jag luktat gott, träffat oerhört fina människor och njutit av gemenskapen i camp dass/dans. Dessutom höll vårat uråldriga tält mot både kyla och regn så bra att det fick följa med hem igen, och är hädanefter ett givet festivaltält. Mest av allt har jag nog ändå farit omkring som en studsande boll med trassligt hår och för stora kläder, och såklart klängt på min älskade och alldeles fantastiska pojkvän. Utan honom hade det aldrig blivit detsamma, om det ens hade blivit av. Inget annat än emmaboda, helt klart.

.
EMMABODA NURÅ, TAGGAD TJEJ!

.
LÅTER MIN BLOGG TA LITE SEMESTER!
.
Händer det något som jag känner att hela världen bör
veta så kommer det upp här, annars kan ju de som eventuellt bryr sig
om hur jag mår eller har det alltid kontakta mig på annat vis.

Är helt pepp på livet! Vet inte riktigt vart jag ska börja, men det går liksom bara uppåt nu. Har så grymt fina saker att se fram emot att jag blir helt kollrig i huvudet. Till exempel, om exakt två veckor är det emmaboda och jag jobbar ändå bara måndag och tisdag den veckan, mest chill! Har tatueringstid på tisdagen veckan efter, som dessutom är sista jobbveckan, och efter det åker jag med min familj till Skottland. ASBALLT! Sen kan jag göra precis vad jag vill, när jag vill och hur jag vill.. typ.

Svettigt. Behöver egentligen inte säga något mer, men det är första sommaren på väldigt, väldigt länge som jag uppskattar det fullt ut. Jag som alltid varit mer för kyla än för värme gillar hur kläderna klibbar mot kroppen, svettfläckarna man får i röven av att cykla fram och tillbaka som en dåre för att få jobbet att gå ihop, eller hur solen obarmhärtigt steker när man ska ta en välförtjänt rökpaus på bänken intill husväggen. Vitamin Well och äpplen är min räddning!

Fick beskedet från högskolan idag och jag har blivit antagen till mitt förstahandsval, samhälls- och beteendevetare i Örebro. Är egentligen aspepp på programmet, men inte just nu och kanske inte precis där. Som det ser ut nu så räknar jag med att börja plugga till våren istället, för plugga är i alla fall vad jag vill. Lämnade tillbaka älsklingsponnyn idag också, galet vad fort tio dagar kan gå!

Det blev utgång ikväll och jag var pepp för första gången på väldigt länge. Asfint alltså. Började i parken och hann besöka diverse ställen innan vi gav upp. Hade deeptalk och drack piggelin! Nu har jag hetsätit nachochips och är så trött att jag snart stupar, längtar efter sängeeen. Vill dansa också. ÅH.

Håhåhå, älskar min pappa, han vet precis vad han ska göra för att muntra upp mig! Dessutom vet han exakt vad jag vill ha och blir så otroligt stolt av att lyckas, gulligaste. Så lägligt också, just idag när jag beslutat mig för att frossa liksom. Höll nämligen på att inte komma upp ur sängen alls nu på morgonen, kroppen hade slut på ork och var typ halvt förlamad. Var dessutom nära på att svimma några gånger innan jag tvingade i mig en macka. Det har väl blivit mycket senaste veckan med att gå från ingenting till att jobba, hålla igång hästen och promenera min dagliga runda (som jag inte klarar av att plocka bort, blir knas), och då räcker det inte med att leva på sallad och jordgubbar. Så ah, nu har jag ätit ordentligt och fyllt på med socker för hela månaden, haha. Måste förresten rekommendera godiset till höger (fast chokladen är också helt fantastisk), hur gott som helst! Och så är det gjort helt utan animaliska tillsatser, de klimatkompenserar och det är 99,62% ekologiskt, hahah. Smakar ungefär som Malaco Truly Juicy, vilka jag älskar men som tyvärr görs med gelatin, så nu har jag funnit min räddning! Glad tjej.

Alltså, jag saknar att ha hår, alltså hår som i inte dreads. Samtidigt är jag så förälskad i dem, drömmer till och med att jag slår ner folk som försöker döda mina små bebisar, haha. Sjukt. Förresten är det inte jobbigt att jobba och den här veckan har gått hur fort som helst. Har visserligen bara jobbat halvdagar då vi inte haft mycket att göra alls, men så är det inte förens nästa vecka som det riktiga allvaret börjar. Idag har vi dessutom använt vår frukostrast till att äta jordgubbar och dricka latte i solen på strömsholmen, så himla fint! Just nu överväger jag att promenera en sväng, får en smått klaustrofobisk känsla av att sitta här. Mitt psyke flippar. Skulle kunna tro att jag är mensig men så är inte fallet. ÅÅH INGET HÄNGER IHOP, BLIR FÖRTVIVLAD! Men nu är ni i alla fall lite uppdaterade, mina små raringar, ursäkta röran. Ha det fint, helg snart.

Nöjd och mysig hest filosoferar efter träningen, som för övrigt var ganska lugn idag. Vi var nog lite sega båda två, har ändå hållit igång ordentligt de senaste dagarna. Igår var vi ute i nästan två timmar i värmen, det tar på krafterna. Men för att återkomma till dagens pass så upphör hon aldrig att imponera på mig! Gör man bara arbetet tillräckligt intressant så snappar hon upp det väldigt fort. De senaste två dagarna har vi till exempel jobbat på att hon ska galoppera när jag "galopperar". Alla andra gångarter faller sig naturligt, men när det kommer till just galoppen så travar hon hellre med jättekliv. Idag satt det i alla fall klockrent till höger, lite knöligare till vänster men helt klart godkänt. Lägger jag dessutom handen på manken så börjar hon samla sig helt okej, kan nog bli riktigt bra! Och förresten, ni kan vara lugna. Bara en vecka kvar av hästpladder, sen återgår allt till det normala..

Jag saknar att få vakna upp intill dig, med känslan av att det,
om så bara för en liten stund, endast är du och jag i hela
världen som betyder något.

Börjar jobba om 6,5 timma och är väl inte överdrivet peppad. Längtar mest efter att ha första veckan avklarad, efter det brukar det gå ganska lätt. Men ja, sängen nu då!

Idag hämtade vi hem min ponny och jag vet inte vem av oss som var gladast! Hon ska vara hos oss i tio dagar medan hennes foderfamilj har lite semester. Passade på att ta ner henne på banan en stund, innan det var dags för nattning, och insåg ganska snart att vi måste träna upp kvickheten i rörelserna. Det är oftast där det brister i ridningen, hon tar inte signalerna snabbt nog (bekväm dam). Självklart blir det ännu tydligare från marken. Visst, hon gör vad jag ber om men det tar lite för lång tid och är inte tillräckligt energiskt. Fick i alla fall till det några gånger i mitten av passet, det gäller mest att få fram hennes lekfulla sida. Hur som helst, har bestämt mig för att försöka starta varje pass med att göra henne uppmärksam från marken, så får vi se om det ger resultat. Åh, är en sån nörd, längtar redan tillbaka! Men om ni visste hur mycket jag faktiskt saknat det här, jag var nog inte ens medveten om det själv. Enda nackdelen är att mitt hår är fullt av damm, hästhår och svett. Typ äckligt, ska försöka hinna med att tvätta det imorgon (kommer inte ens ihåg när jag gjorde det sist, mumma).

Vi badade förresten igår, första doppet i sjön på två år för mig.
Jättehärligt och mysigt på alla sätt och vis!
Vi planerar en repris inatt, en lite mer lättklädd sådan.
Får väl se om det blir av.

Åååh, kan inte sluta kolla, så fruktansvärt sött!
Det är något med älgar alltså. Egentligen alla hjortdjur.
Vet faktiskt inte riktigt vad det är som gör ett sådant intryck på mig,
men något jag aldrig kommer att glömma är i alla fall för ett par år sedan,
när pappa och jag var på väg till stallet och stötte på ett litet rådjurskid.
Alldeles intrasslad i fårstängslet (provisoriskt, gjort av mjuk plast typ) och
livrädd. Medan pappa letade efter något att få loss det med kunde
jag inget annat göra än att ta det i famnen,
klappa och lugna, för att det inte skulle bli värre.
Blicken den gav mig kommer jag aldrig att glömma, jag trodde verkligen att
den skulle dö där och då i min famn. Vi lyckades dock trassla upp det till slut,
trots att slanorna satt hårt virade runt både hals och ben.
Och mot alla odds kunde den ganska snabbt resa på sig och återförenas
med sin mamma som hela tiden stått en bit bort och väntat.
Själv var jag full med rådjurspäls och hade tårar i ögonen.
Och sedan dess har det alltid varit något särskilt med dessa djur.

Min mobil fungerar inte som den borde. Kan tydligen inte skicka sms för tillfället och det gör mig smått upprörd. Men eeh, vill baka. Vill verkligen, verkligen baka! Något sött och fint, typ cupcakes. Fast jag är inte alls sugen på att äta och vet att ingen annan kommer att göra det heller, och det vore ju synd att baka om det ändå bara slängs bort. Blir nog bröd istället. Gotttt.

Jag är glad. Är glad och mår fint. Det gör dock inte mina njurar, vilket är lite surt. Jag har verkligen inte tid med sådant här precis nu! I alla fall, skulle egentligen ha tillbringat kvällen och halva natten på Nybron med mina flickvänner.. och Sebbe. Blev dessvärre bara en timme och en halv cider. Fast det kanske inte gör så mycket i det stora hela. Tidigt imorgon packar vi nämligen in oss i bilen och kör till Ikea. För att tjaa.. äta, och eh.. titta.. Nähmen Sofia skulle i alla fall handla, tjejen är på g liksom. Och jag är mest bara glad.

"

"

Kvällsmat, nomnom!

Banan, nektarin, hallon och turkisk yoghurt + vaniljsocker.
Har varit mysig chey, spelat spel och kollat på allsången med mamma.
Ibland är jag faktiskt en bra dotter.

Insåg att jag faktiskt tröttnat på medusan och att enda anledningen till att den var kvar var att jag känner mig ful utan den, true story. Men ja, nu är den borta. För gott den här gången. Ser dock lite ut som en gris med bara min septum kvar. Medusan har dolt det riktigt bra, för jag har egentligen inte rätt näsa. Fast det får gå ändå, är lite skadad och kan inte vara helt utan plåt. Ehe.

• Hej
  
• Är hemma i Eskilstuna nu
• De här tio dagarna kan ha varit finast ever
• Pojken är definitivt finast ever
• Det har varit vi i sexton månader idag
• Min hest fyllde fjorton år igår
• Nu ska jag ta vara på solen
• Hejdo

Jag och darling lyssnar på mysig musik, är smått nördiga, dricker thé och äter mackor med honung på. Tvivlar på att jag behöver tala om hur fint det är.

Det händer inte mycket här, mitt psyke mår nämligen väldigt inte bra. Har inte varit så här dålig på länge faktiskt. Sämsta timingen som vanligt också. Liksom, sommar och ledighet, hur mycket bättre kan det bli?! Men nejdå. Lämnar i alla fall Eskilstuna ett tag, kommer hem nästa vecka någon gång. Ta hand om er så länge.

FYFAN VAD VI ÄR BRA!

Kort sagt, att ta studenten kan vara det roligaste jag gjort.
Jag har så fruktansvärt fina vänner och släktingar, ni är guld allihopa!
Men om det är någon som förtjänar ett särskilt omnämnande så är det filip.
Han har med oändligt tålamod stått ut med regn, rusk och spyor
och en krisig flickvän med ångest för två, utan att klaga det minsta.
Han bara håller om mig och viskar fina saker i mitt öra
tills jag kommer på fötter igen. Utan honom hade min helg
definitivt inte blivit vad den blev.
Så egentligen är det han som är bra,
och det finns inte ord för hur mycket jag älskar honom.

Sitter hemma hos babababy i kalmar. Han är typ i skolan och roar sig och nyss kom det två gubbar och brutalknackade på dörren, de skulle kolla brandvarnare eller något. Kissade nästan på mig lite alltså. Har typ ätit upp hans skorpor också, hehehe busigt. Men ah, ska snart in till stan och pussa på honom när han springer ut, det gottgör nog det hela. GALET!

Allt inför studenten är klart och jag har till och med tvättat håret. Freesch tjej. Nu är det bara packa kvar att göra, åker nämligen till mannen imorgon. Han går ut på torsdag och jag lär gråta som ett barn. Så blödig! På fredag kommer vi tillbaka hit och på lördag är det min tur. Allt är så galet, bara några dagar kvar liksom. Inte den minsta ångest har jag heller. Jobb är fixat, både i sommar och i höst om jag nu väntar med att plugga. Dessutom är jag nöjd med mina betyg. Är nöjd med att bara ha klarat gymnasiet. Ser verkligen fram emot den här helgen och resten av sommaren. Förutsättningarna finns för att det ska bli bäst!

Hahahahaha, alltså dör. Storstädar rummet och rensar som sagt bland alla papper. Hittade bland annat mina uppgifter från när jag mönstrade, på en skala mellan 1-9 så fick jag en tvåa på min längd. Så stabilt alltså. Dammsuger dessutom under min säng för första gången på flera år (sjukt äckligt, jag vet) och hittade min dagbok från 2006. Emotjejen då alltså. "Vad är skillnaden mellan liv och död, om du vet att du aldrig kommer till himlen och ditt liv är ett helvete?" Älskar mig själv! Borde fortsätta nu, innan jag kollapsar av för mycket damm i lungorna.

Livet alltså!

Igår var fint som vanligt och idag har jag bara njutit av att vara ensam. Städat rummet och rensat bort en massa gamla papper som jag aldrig mer kommer att behöva. Det känns helt sjukt. Är dock inte färdig än, mitt rum är verkligen bara ett stort kaos. Grillat alldeles själv har jag gjort också. Vet inte om det är tragiskt, men det gör inget. Det blev gott i vilket fall som helst. Sojaburgare, klyftpotatis och bönsallad med pesto, härliga grejer.

Ps 1. Om en vecka har jag tagit studenten Ds.
Ps 2. Jag saknar min pojkvän, dör lite inombords Ds.
Ps 3. Min mamma vill köpa ett föl, en hästbäbis alltså. Jag är ganska sugen. Ds.

Jag är långledig och har inget att göra.
Imorgon blir det vin i parken, igen.

.


Det här är vad vi ägnat oss åt idag. Hann även med att sätta klassens signatur på asfalten innan vi kom på att det kanske vore bra att ha ett skydd under lakanen. Så när man kommer ut ur mediehuset möts man nu av MP3C i guldbokstäver. Kan vara det bästa vi gjort under de här tre åren och vaktmästaren bara skrattade åt oss. Det ska vara vi för att lyckas och ingen är ett dugg förvånad.

Har varit ute och gått, vilket jag gör typ varje kväll nu när det är slut på "saker-jag-måste-göra". Så jävla skönt att kunna gå bara för att det är just skönt, och inte för att göra sig av med ångest och panikkänslor. Dessutom var det verkligen ingen ute. Inga bilar, inga människor. Det var jag och katterna. Mysipys. Tror att jag ska boka biljett ner till filips student nu. Älskar mitt liv. Hejdå.

Okej, såhär ligger det till:

• är färdig med skolan, ska bara in med böckerna och ladda för student
  
• har fått jobb i fem veckor i sommar, en vecka extra alltså
  
• får ledigt för Emmaboda, så sjukt jävla bra, iih
  
• har börjat tro på att allt faktiskt löser sig

Det är redan ljust ute och koncentrerar jag mig riktigt ordentligt så hör jag småfåglarnas envisa kvittrande utifrån. Själv har jag suttit uppe med plugg och smuttat på det sista som var kvar av vinet sen helgen. Det var fint och uppgiften för inatt är avklarad. Ser inte direkt fram emot att behöva fara runt till alla olika lärare och höra så att jag inte har något mer att göra. Betygen ska vara inne på onsdag, så imorgon är sista chansen för oss elever att lämna in allting. Håller alla tummar jag har för att det är över nu!

.
Så jävla bra!

Kalasbra kväll alltså! Har varit hemma en stund men är fortfarande fullisen. Fyllekäkar godis och ostringar(?) typ, gott i alla fall. Lär ha gått ett kilo åt fel håll imorgon men tror faktiskt inte att jag bryr mig särskilt mycket. Inte precis nu i alla fall. Återstår att se med andra ord, ånghesteen. Morgondagen kommer i vilket fall som helst gå åt till att sy upp min studentklänning och fota alla fina vänner som ska gå på balen. Sen blir det grillning @ Sofias. Hörde något om veg a la kyckling-burgare. Låter lovande! Sista plugget ska väl hinnas med också. Men nu är det nog sovdags, håller tummarna för att vinet ska hålla sig i min mage!

Premiärhäng i parken idag. Ser fram emot myggbett och billigt vin i plastmuggar, om nu bara regnet kan hålla sig borta. Skulle vara alldeles jättetrevligt om jag får säga det själv! Nu blir det i alla fall kaffe och cigg i solen. Ska andas lite och bara må bra.

.

femton månader
hur fint är inte det egentligen?

En liten snabb lägesrapport bara:

• tack vare att kommunikationen mellan lärare, mentor och studievägledare inte fungerar så har jag hamnat någonstans i mitten av alltihop, risken finns att det bara blir pannkaka
  
• de skyller detta på min personlighet, jag framstår som för bra för att hamna i såna här situationer. ööh.. vänta nu, va?!
• mina överbeskyddande föräldrar är upprörda på skolan istället för på mig
• därför har jag gett mig fan på att fixa detta ändå
• mina dreads är gosiga och luktar cocos!
  

Okej. Vi har passat hund, grillat ananas och sojakorv, ätit första glassen ute för i år, fått sommarens första myggbett, antagligen slagit rekord i antal kyssar under en helg och somnat lagom till gryningen. Kort sagt, det har varit en sjukt fin helg. Nu väntar dock den värsta pluggveckan i mitt liv, så det lär vara ganska glest mellan inläggen ett tag. Jag återkommer om jag överlever!

.
Livet är ändå allt bra fint
och jag har fjärilar i magen.

Tar mitt pick och pack och åker ner till the love of my life imorgon. Han får lappa och laga lite, sådär som han är bäst på. Krisig hurricane, men det ordnar sig. Börjar återfå kontrollen igen. Tjugofem grader i skuggan är det nu också.
Sommar eller va?

Hatar att vara tjej. Hatar hormoner och hatar min kropp. Hatar att min familj äter sjukt god mat just nu. Hatar att jag är hungrig, trött och arg. Hatar att aldrig vara nöjd. Vill bara ha fredag och världens bästa famn. Hejdå.

.

Hon är på ett ungefär allt jag behöver.
Älskade, älskade ponny.

Kaffe. Macka med tomat, gurka, örtpastej x2. Kaffe. Tacosallad. Juice. Päron. Kaffe. Banan. Havrefras. Macka med pesto, örtpastej, ost, tomat. Macka med keso, veg a la bacon, gurka. Äpple.
Min aptit vet verkligen inga gränser. Är äckligt mätt men vill fortfarande äta. Kroppen har cravings efter allt ätbart. Hatar den lite. Dessutom är jag känslig mot något men vet inte vad. Är det soja så avlider jag, det är typ det bästa jag vet, i alla former. Måste för övrigt fixa lite grejer till mitt hår, det är så väldigt torrt att jag tycker synd om det. Och så måste jag plugga matte. Har bestämt mig för att försöka fixa den och ska skriva ett av proven imorgon. Yeah, känns inte stabilt. (Och nej, man måste ingenting, jag vet)

.Jag är sådär sliskigt kär.

Sådär irriterande puttinuttigulligt, ni vet?
Sådär kladdigt att ens vänner egentligen vill strypa en.
(tror att jag är och balanserar på den linjen ibland)
Inget annat existerar längre liksom.
Min pojkvän hit och min pojkvän dit.
Men så är han också det finaste jag har,
och det finns inget jag är så stolt över
som det faktum att han vill vara min.
Så vad ska man göra liksom?

Är jättepank. Förstår inte vart alla pengar tagit vägen den här månaden?! Är lite arg och lite bitter också, tycker inte om människor. Vill bara ha filip, och mina bäbisar. Och så vill jag ha bullar. Mammas bullar, så sjukt goda, blir nästan lite ledsen. Dessutom är jag lite orolig för att mina dreads ska gå av, tappar så äckligt mycket hår och förstår inte varför. Vad är det för fel?! Ska googla.

Fick de här av min mamma igår. Det är två kylskåpsmagneter som jag egentligen skulle haft när jag flyttar, men hon tyckte väl att det passade nu. Hennes kommentar var att "livet kanske inte alltid går som planerat, men det gäller att göra det bästa av situationen ändå". Ibland är hon för fin.

Tillvaron är ganska ovärd. Jag pluggar och känner ingenting, absolut ingenting. Det är nog lätt den värsta känslan i världen, likgiltighet. Allt kvittar helt enkelt. Hoppas i alla fall att alla moln ska försvinna så att jag slipper vara lika vit som min studentklänning. Skulle vara väldigt tacksam!

Här är alltså mina nya piller som jag skrev om tidigare. Eller piller och piller, snarare monsterpiller. Vad är grejen med färgen liksom?! Ganska spännande faktiskt, kände att jag behövde dela med mig av det. Så att ni vet vad som är fel om jag blir en alien (<- konstigt ord egentligen).

Hade av någon anledning tagit ut mina töjningar innan jag la mig inatt. Tur att min kropp antagligen haft tillräckligt att jobba med ändå, för de hade inte dragit ihop sig alls. Ganska smart tjej!
Sitter just nu och filar på mitt motiv som ska mailas till tatueraren, som jag och Aleeks för övrigt hade grymt svårt att hitta till. Irrade runt ett tag i regnet innan vi klev in genom rätt dörr och hamnade i något slags källarutrymme. Följde ljudet av maskinen och hittade till slut fram till studion som var typ jättestor. Eller ja, allt är ju relativt, och jag kan bara jämföra med de ställen jag varit på. Men den var stor. Han tyckte i alla fall att min idé lät bra, så nu hoppas jag på att få en tid så snart som möjligt. Har lite abstinens sådär.

.

Jävligt fint och smått onyktert. Om en månad, exakt i detta nu, har jag vänt S:t Eskil ryggen och det firades tillsammans med dans och Peter Siepen, om han nu är så mycket att hurra för. Utan att nämna några namn kan jag dock säga att det fanns de som var smått exalterade. Fast om jag ska vara ärlig så längtar jag just nu mest efter frukosten i morgon, allt annat tar vi itu med senare. Puss!